AKTIVERA EN VALP – så lyckas du med valpen

Aktivera en valp – behövs det? Hur vet man om valpen är överstimulerad? Eller underaktiverad?

Det ska jag försöka svara på. Genom att ställa några motfrågor.

Jag som skriver detta heter Lilly, är hundinstruktör och har kooikern Gun som, när detta publiceras, är 2 år gammal.

Behöver du aktivera din valp? Åldern är en ledtråd.

Jag tänker att under 6 månader kan man räkna en hund som valp. För oftast (det är såklart väldigt individuellt) så blir de lite mer självständiga och ”jobbiga” när de är äldre och det är helt normalt. Och såhär – ju yngre valp, desto mindre aktivering behövs. Nä vänta, det var tokigt. Men såhär då: när valpen är väldigt liten och ny i världen, så är ju världen i sig så himla mycket och så himla stor. Allt är liksom aktivering då. Att titta på en ny sak. Vara i en ny miljö (till exempel att flytta från uppfödaren till dig!). Att gå på ett nytt underlag. Allt det där är ju en mycket större deal när hunden aldrig gjort det innan.

När Gun var 10 veckor så besökte vi en brukshundklubb och tränade passivitet första gången. Det var dessutom i juletid så extremt mycket av mitt fokus gick till att INTE aktivera henne – eftersom det ju var så himla mycket annat som hände. Och när det är mer liv och rörelse än vanligt är det ännu viktigare att visa valpen att jag är den trygga punkten och att man kan vila hos mig. Jag tänker att alla besök, alla ljud, alla nya saker är aktiverande, eller åtminstone stimulerande. Och då måste man se till att valpen får vila och återhämta sig från det.

Så jag tänker att, framför allt i början, så är aktivering så himla mycket allting som händer. Och då behöver man oftast inte lägga till något mer.

Hur ser valpens vardag ut?

Om ni bor mitt inne i en stad så är sannolikheten större för överstimulans – det finns helt enkelt fler saker att titta på.

Jag bor på landet och det kunde – utan överdrift – gå flera dagar utan att min valp blev exponerad för andra underlag än gräs, och andra människor än familjen. Då kanske man behöver tänka mer på det.

Jag kan bli lite nedslagen när jag får DM efter DM med oroliga valpägare som undrar om deras 9, 10, 11-veckors är understimulerad. För jag tror TYP att det är omöjligt (okej det finns säkert någon så snälla du som har den enhörningshunden, ta ett djupt andetag för nu snackar jag om GENERELLT med valpar ok) att en 9-veckors är understimulerad.

Däremot tror jag att motsatsen börjar bli mer och mer vanlig. Och ofta visar sig det på samma sätt – stress, oönskade beteenden och oro är liksom symptom på både under- och överstimulering. Och jag tror alltså att det sistnämnda är mer vanligt när den frågan ställs av folk som var så unga valpar.

Får valpen vila? Kan valpen vila?

Oftare vill jag ge rådet att träna mer på att INGET händer (inlägget om passivitetsträning hittar du här! och specifikt passivitetsträning för valpar är här) – än att hela tiden se till att mer händer.

För såhär: det är en bebis. Om det dessutom är en ganska ny bebis så är chansen rätt stor att den redan får mycket aktivering och stimulans. Miljöträning är stort. Aktivera din valp lagom.

Spår – och annat nosarbete – är nog den enda riktigt stora grejen jag gör med en valp. Hon får även ben att tugga på.

Men mest handlar det om socialisering. Att vänja sig vid hur världen ser ut. Min åsikt är att man inte ska stressa fram något av detta – varken miljöträning eller aktivering. Inte någon särskild passivitetsträning heller, ärligt talat. Det jag tycker att man tjänar mest på att lära valpen i början är just att man är en sjysst och rättvis matte. Att man är kul att hänga med och att man är en stor resurs.

Skapa förutsättningar för trevlig träning

Sen visst – ibland behöver man ju göra saker för att valpen ska bli trött. Absolut. Men det behöver liksom inte vara så himla avancerat. En sväng i skogen. Balansera på soffkuddar. Leka träning (detta gjorde vi ibland när Gun var liten just för att hon skulle ha fått ur sig lite energi inför att till exempel ensamträna eller hänga med en kompis). Gå på café. Träffa en hundkompis. Spåra.

Men den där småpetande snabbaktiveringen som ska hetsas fram ger jag inte mycket för. Låt valpen vila. Bara för att den går upp i varv ibland behöver det inte vara dåligt. Tvärtom – ganska mycket en jättetypisk grej som valpar gör. Och där kan du välja att vara steget före och ge ett ben innan det händer. Eller att låta den tramsa loss för att sedan somna gött som de flesta valpar faktiskt gör när de fått ösa ur sig lite.

Det var det om aktivering av valpar. Om du vill läsa mer om aktivering – du kanska har en äldre hund som faktiskt behöver det – så finns ett helg gäng guider, instruktioner och tips i denna kategorin.

Och om du är intresserad av att bli en riktigt grym (och mycket mindre orolig!) valpägare så tycker jag att du ska skriva upp dig på intresselistan till min nya valpkurs. Den kommer snart och om du intresseanmäler dig får du bonusar och rabatter när jag väl öppnar anmälan sen. Fett värt! Och inget bindande, såklart. Puss!!!

FÖRSTA TIDEN MED VALP – GUIDE & TIPS FÖR OPTIMALT MYS

Skaffat valp, alltså? Grattis! Det är underbart att ha en helt ny liten pälsboll vid fötterna och du har helt klart en spännande tid framför dig! I detta inlägget kommer jag att gå igenom:

  • Första dagarna och första nätterna med valpen – vad du ska tänka på
  • Hur man börjar träna rumsrenhet
  • …och ensamträning
  • Vilka kommandon en valp bör kunna – att uppfostra en valp
  • Och hur du lär valpen att följa dig

Jag som skriver detta inlägg heter Lilly Norfeldt, är utbildad, certifierad och H-märkt hundinstruktör. Min hund heter Gun och är en kooiker på 2 år.

Valpen är på väg! Kalla till familjemöte!

Helst innan valpen ens kommit hem rekommenderar jag att ni kallar till familjemöte. Alla kan välja en sak var som är viktiga för dem. Huvudaken är att ni kommer överens om vissa regler. Hellre få men fasta! För det blir ju väldigt förvirrande för en valp som får göra hela olika beroende på vem eller vilka som är hemma för tillfället.

Min åsikt är att den som kommer att ha det främsta ansvaret över valpen också får bestämma mest. Inte kompromisslöst, såklart. Men är ju konstigt om personen som sköter rastning, matning och träning av valpen måste gå emot alla sina känslor och tankar kring valperiet.

Exempel på saker att komma överens om:

  • Var ska valpen sova?
  • Hur ska ni göra om valpen biter på något?
  • Om den kissar inne?
  • Vem går ut på natten?
  • Vilka möbler får valpen vara i? (Soffan brukar vara en grej folk har åsikter om)
  • Vilka rum? (Om man till exempel har en tvättstuga eller garderob behöver kanske inte valpen vara med just där… Tänker på giftiga medel + hundhår i exakt alla kläder)

Bonustips här: valpsäkra! Det kan du se ett prat om här i rutan nedan:

https://www.youtube.com/watch?v=eFkrZC0iWCQ&t=3s

Första nätterna med valp

Var ska valpen sova?

När valpen äntligen anlänt har ni förhoppningsvis redan bestämt var den ska få sova om nätterna. Även om ni gjort det så kan det bli annorlunda när valpen väl kommer. Jag, som byggt en koja och förberett allt så att min valp skulle sova i vardagsrummet när hon kom till oss – fick ändra plan direkt när jag insåg vilken känslig liten typ jag tagit hem. Hon hade absolut inte klarat av att sova helt själv i vardagsrummet, så jag fick helt enkelt flytta ut dit några nätter, till hon landat.

Så jag sov på soffan de första nätterna, först med henne på bröstet och sedan lev hon mer och mer trygg och ville sova bredvid, på en kudde nedanför soffan. Efter några dagar kunde jag vara i sovrummet utan några problem, och sova i min egen säng igen.

Och detta är olika för olika valpar! Mina tidigare hundar har brytt sig 0 procent utan mer däckat där de råkat stå. Man får anpassa! Och det viktigaste är att valpen får veta att detta är dens nya hem och ni är sjyssta och trygga. Bekräfta det!

I vilket fall:

  • Gör valpens sovplats mysig från start – och var inte rädd att själv flytta dig för att ge valpen extra stöd. Den är ju helt ny – klart att det kan vara lite läskigt. Så visa att du är en trygghet, så vågar valpen snart sova själv också.
  • Låt valpen ha flera platser. Särskilt om den sover i er säng – en bädd att sova i på dagen är absolut trevligt. Jag har en bredvid mitt skrivbord och en under ett soffbord (kojan) så Gun kan ligga där hon trivs. Observera gärna var valpen brukar sätta sig/lägga sig och placera bädden där, snarare än att försöka flytta valpen till bädden.
  • Servera gärna mat och ben i bädden så den blir trevlig från början

Behöver man ta ut sin valp på natten?

På tal om nätter – och framför allt de första – du kommer förmodligen behöva gå upp och ta ut nykomlingen. Vissa rekommenderar till och med att sätta larm på mobilen så man själv vaknar med ett visst intervall och kan ta ut valpen ofta. Det tänker jag dock låter svinjobbigt och rätt onödigt. Har aldrig gjort det själv. Och håller man sig hyfsat nära valpen även på natten så hör man förhoppningsvis när den börjar vakna och vanka omkring och kan då snabbt upp och lyfta ut den!

De flesta valpar kan hålla sig på natten efter någon vecka, och sedan få ett bakslag när de är lite äldre. Det är inget konstigt med det. Nu ska vi snacka mer rumsrenhet!

Rumsrenhet

Topp 3 tips för rumsrenhetsträningen:

  • Ta ut efter mat, lek och sömn.
  • Lär dig läsa av din hund – de ger ofta lite signaler innan de gör ifrån sig. Titta när ni är ute – vanliga signaler för ”nu är det snart dags” är att de vankar omkring, nosar eller går i cirklar. Det kan du se även inne, och veta att det är dags att gå ut!
  • Ha tålamod. Det tar tid! Och det kommer bakslag.

På tal om tid. En väldigt vanlig fråga är HUR lång tid det tar för en valp att bli rumsren. Och det är fasen inte lätt att svara på. Rent fysiskt är det svårt för en valp att hålla sig, framför allt innan 12 veckors ålder. Ju mer den kissar ute desto mer ”rätt” blir det i valpens hjärna, men det är fortfarande så att den inte kan hålla sig långa stunder.

Jag tänker att det är lika bra att ställa in sig på att det kommer att vara väldigt intensivt – hellre bli positivt överraskad liksom. Jag minns inte exakt, men har för mig att jag tyckte att Gun var helt rumsren vid 6 månader.

Den första, mest intensiva perioden är kort. Du kommer snabbt att lära dig när valpen vill gå ut. Sen är det bara att köra på. Rätt vad det är sover den genom hela natten. Och sen vipps har ni inte varit ute på flera timmar!

Ensamträning – hur börjar man med valpen

Oavsett du vill eller inte så är det bra att ensamträna tidigt. MEN – det behöver inte betyda att du lämnar valpen. Låt mig förklara!

Målbilden är att valpen ska vara trygg när du lämnar, ju. Så du måste hela tiden hålla dig innanför valpens trygghets-känsla när ni tränar. I början kan det handla om att stänga dörren när du borstar tänderna. Sen gå ut med sopor. Öppna och stänga dörren. Ta på skorna, ta av dem igen.

Tips för ensamträning med valpen:

  • Smyg aldrig ut. Jätteläskigt att somna och sen när man vaknar är ens trygga person borta! Gör det istället till en trevlig grej att du går. Och vänj gradvis. Du kan absolut gå precis innan den ska somna, det är bara bra…
  • För du vill gå när valpen är mätt, rastad och trött!
  • Gå tillbaka om den gnäller – då har du gått för fort fram! Bara att backa i träningen.
  • Ta det lugnt men träna ofta. Med det menar jag att man kan träna massa små lugna pass som valpen lyckas med. Mycket hellre det än att gå för fort fram!

Jag vill också säga att det är SÅ skönt att ha en hund som är trygg med att vara själv hemma. Det är värt träningen. Så snälla, för din hunds skull: träna ensamhet.

Här har jag skrivit om det när min Gun var bebis!

Kommandon – hur uppfostrar man en valp?

Uppfostra och uppfostra, men lär väl valpen. Tänker jag. Med min första valp var jag väldigt snabb med att träna. Men Gun har jag inte riktigt tänkt så – läs gärna mer om det här!

Ett tips för att veta vad du ska träna:

Vad är lättare för en valp att lära sig, jämfört med en vuxen hund?

Exempel på det är just rumsrenhet, ensamträning, följsamhet (som är nästa punkt i detta inlägg!). Saker som man absolut kan lära en äldre hund är till exempel sitt, tricks eller lydnadsmoment.

Ha inte bråttom! Som jag nämnde tidigare i inlägget – hellre få regler som är supertydliga, än tusen oklara. Det lättaste är att förebygga. Alltså att valpen inte lär sig att det är kul att dra i kopplet. Att det är roligt att vara nära matte och husse. Att ensamhet inte är farligt. Att klorna blir klippta och det är mysigt.

Angående koppelträning, att gå fint i koppel eller att komma på inkallning: det är lättast att lära genom att valpen aldrig blir belönad för motsatsen – här har jag skrivit om att förebygga koppeldrag och här om inkallning/att gå med hunden lös.

Men nu, exakt hur jag började med Gun gällande följsamhet, inkallning och koppelträning:

Följsamhet och kontakt med valpen

En av de absolut första sakerna jag gjorde när Gun kom hem till oss var att köra till skogen och låta henne och barnet bara hänga omkring där! Helt utan krav på varken koppel, träning eller inkallning alltså. Bara vara! Om hon sökte upp mig så fick hon beröm och mys och ibland en och annan godis eller torrfoderkula!

Detta är så himla skönt att göra när de är pyttesmå för de går av naturliga skäl inte så himla långt från en då. Dessutom får man massor av chanser att belöna att de söker upp en, och det sätter sig oftast rätt bra i skallen på dem – skogen är ett kul ställe där det lönar sig att hålla sig nära matte ❤️

Mys! Trygghet! Relation!

Det viktigaste tycker jag är detta: mys med din valp. Låt den veta att det är tryggt hos dig och att du är en trevlig person. Det tar tid. Du kommer inte ha en fullärd unghund när valpen blivit ett – och du kommer inte att vara en fullärd hundägare heller. Valpen är faktiskt en egen individ och jag vill uppmana dig att låta den vara det. Låt den utvecklas i sin takt. Allt kommer att bli bra. Valptiden är intensiv men valpar behöver mycket vila. Låt valpen sova! Ta det lugnt.❤️ Läs gärna mina budord från valptiden här, vettja.

Allt kommer att bli bra.


Sugen på att gå valpkurs med mig? Jag är i full gång med tillverkningen och om du vill kan du skriva upp dig på väntelistan här – då får du rabatt när den öppnar!

GUN 2 ÅR

Grattis på födelsedagen Gun. Du är så himla knäpp och rolig och svår men jag är glad att jag har dig.

Visst, du är den svåraste hund jag haft. Jag förstår inte hälften av vad du säger och ibland känner jag att jag inte kan mer, att jag inte orkar lösa allt och att jag ändå inte fattar något om hund och borde sadla om till typ glödlampsinstallatör istället.

Men du är också den jag lärt mig mest av. Du får mig att skratta mer än du får mig att gråta och du drar faktiskt rätt roliga skämt ibland.

Du är snäll, lättlärd, snabb och känslig. Och jag tycker så himla mycket om dig.

Låt oss nu titta på världens sötaste valp. Och utbrista ett GRATTIS. För det förtjänar både hon och jag. Att hon står ut med mig och att jag står ut med henne.

TESTAR AGILITY – kaosvlogg, korvtjuv och svett 😅

Fick ett infall här om veckan och satte upp några agilityhinder när vi var på Brukshundklubben. Ville bara göra något helt annat än det vi brukar göra. Bara göra nåt kul och kravlöst (inte för att jag ställer så jäkla mycket krav, men ändå). Så visade det sig att Gun tyckte det var svinkul att hoppa (inte så förvånande) men även att gå på konstiga balansgrejer var hon glad i. Det var mer av en överraskning, eftersom hon vanligtvis är rätt feg av sig!

När jag delade detta i instastories så fick jag många hejarop och önskemål om vlogg till youtube! Så jag åkte tillbaka och släpade med kameror och mikrofoner 😅 Här är resultatet!

https://youtu.be/1W4DkTuZ1qo

Hoppas du tycker det ser kul ut, och kanske provar med din hund! Jag kommer nog försöka gå kurs i detta snart, för att ha en rolig aktivering med Gun som inte leder någon vart 😍 Tror att det är nyttigt för relationen!

Ha en fortsatt fin söndag så ses vi snart igen! Glöm inte att prenumerera på kanalen också om du gillar den ❤️

BOKRECENSION – ”handbok för hundägare” av Alice Kassius Eggers

Äntligen en hundboksrecension – var helt klart för länge sedan sist! Men när den här damp ner i brevlådan blev jag så glad att jag nästan sprack! Läste hela i ett svep och här kommer mina tankar efter att ha läst ”Handbok för Hundägare – din kompis i rastgården” av Alice Kassius Eggers 😍

Okej vänta, jag kanske är lite partisk eftersom jag följt henne och hennes gullehund på instragram ett tag?!? Jaja, nu vet ni det. Och här hittar ni den om ni, liksom jag, inte kan få nog av göll i flödet hehe

Så, för det första. Efter att ha läst förordet skrev jag typ högt?! För där står det såhär ”Med en miljon hundar i Sverige och nästan lika många ägare är fältet för stort för att lämnas åt proffs och proffessorer – varav bara ett fåtal lyckas kombinera sin kunskap med ett tillgängligt tilltal”

Varför jag skrek? Det är inte för att att Alice på något sätt är okvalificerad. Utbildad hundinstruktör och på alla vis ett proffs och en nörd – hon har otroligt kunskap. Jag skrek till just för att jag håller liksom inte bara med som när någon säger ”visst är det vackert på hösten” utan jag håller med från djupet av hela mig. Jag håller med så mycket att jag skriker till. Ja. Där har vi utgångspunkten för boken. ”Boken som vill rädda alla uppgivna unghundsägare med fingret på sälj-knappen. Och till mitt 22-åriga jag kan jag säga: det ordnar sig, ge inte upp, det finns hopp”

Handbok för Hundägare innehåller, till skillnad från vad jag först trodde av titeln, allt man kan önska sig. Alltså, inte bara hur man ska göra i rastgården. Inlärning, att välja hund, ordlista, tricks, hundsport, hundmöten. Ja, allt. Och det är ÄNDÅ lätt att överskåda, lätt att läsa, lätt att GÖRA.

Illustrationerna av Lisa Ewald lättar upp, precis som ”berättelser från livet” ger konkreta exempel på de mer text-tunga sidorna. Och små faktarutor för extra tydliga förklaringar av fenomen.

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om VARFÖR denna bok är toppen. Men det gör jag inte. Jag tycker du ska springa och köpa den. Nu. För om det finns någon bok jag hade velat ha när jag skaffade min första hund så är det ta mig tusan denna.

10 av 10 hundben!