Blogg om enkel och rolig hundträning!
Att hunden kan sätta sig vid sidan är ju bra och snyggt och så – men viktigast av allt med denna övning är att hunden lär sig använda bakdelen! Många hundar fattar liksom inte riktigt att de kan styra över den hehe
Så Gun och jag använde en pall från IKEA (gissa vems…) för att få in detta! Riktigt kul träning – hjärngympa, kroppskontroll och fysträning i ett typ. Här är videon från min youtube, glöm inte att prenumerera om du vill se massa träning i höst 😎😍
Ja herregud. I lördags skrev jag ju att det varit lite hektiskt… Hehe. Det är för att jag flyttat sedan fredag. Och packat sedan över en vecka, ungefär. Men nu är vi hemma! Ska visa lite tänker jag!
Här är mitt lilla ställe:
På baksidan rinner en å, sött va? TUR nog är allt inhägnat så behöver inte vara som en hök över ungen. Vatten är ju lite läskigt, barn är inte så bra på det där. Så bra med inhägnaden som sagt!
Gun fick försöka posera på en sten. Ville inte. Nähepp då kör vi utan hund på stenen då:
Kollar man uppåt här ser man stället! MYS
Och kolla detta hållet. Ja men nyp mig i armen
Nu har vi bott här sedan i fredags alltså. Jag kommer säkert visa mer så småningom, men nu bor vi mest in oss. Finns massor jag vill göra! Nu bara njuter vi av tystnad och lugn. Vi tänder ljus på morgonen för det är mörkt nu ju, och så är vi utomhus massor!
Använder mormor och morfars grejer, äntligen. Så mycket sött porslin och sånt!
Tänk vad fint med en nystart. Hösten är det nya nyåret, det säger alla. Och jag känner precis så. Det är mycket som dör och vissnar och blir grått, men det är så det ska vara. Är det något jag lärt mig hittills i livet är det att vad som helst kan hända. Och ingenting blir som man tänkt sig. Så. Även om det är vemodigt och läskigt (herregud är ensamstående med tvååring och galen unghund nu?) och ensamt ibland är jag lugn i själen. Allt blir okej.
Var sak har sin tid.
Lördagen den 31 augusti hade vi öppet hus på Laholms brukshundklubb. Det hade vi ju förra året också och det var så himla kul! Jag filmade såklart och även om jag inte kunde få med allt och det var svårt med solen och sånt så ska jag visa lite höjdpunkter! Och jag tänker även berätta varför jag tycker att detta är så himla viktigt. Här är i filmform men rantar givetvis i text om du skrollar ner lite 😀
2019 är inte det bästa året för ideellt arbete, om man uttrycker sig milt. Men det är fortfarande viktigt. Jag gillar att det finns brukshundklubbar – jag tycker det är viktigt. Samlingsplatser för hundintresserade över hela landet, det måste väl vara ganska unikt? Men det är svårt med ideellt nu för tiden. Jag hjälper inte i närheten av vad jag önskar jag kunde göra, men jag gör så gott jag kan. Det gör alla. Och alla kan göra något. Så gör det du med.
Jag vet att en del av er säkert tänker nu att NÄÄÄ jag vågar inte, tänk om folk tränar helt olikt mitt sätt och tänk om jag blir utdömd… Well…
Man tycker inte lika som alla och det är okej. Jag behöver inte ta råd av någon vars träningssätt inte funkar för mig – och samma åt andra hållet. Jag kan inte sitta och döma andras träningssätt (så länge det håller sig inom lagen men det fattar ni ju). Vi kommer ingen vart om vi ska hålla på och döma ut varandra – och det gäller åt båda hållen. Ömsesidig respekt och samarbete gäller, och då menar jag mellan alla. Hundar till förare, förare till förare. Det ska vara en trevlig plats och det har verkligen Laholms Brukshundklubb blivit. Jag är väl medveten om att alla klubbar inte är såhär. Men jag är väldigt glad att min är.
Om du är det minsta intresserad av träning och tävling så hjälp till på din klubb. Du behöver inte ens träna din hund – hjälp till som spårläggare, skrivare på tävling eller vad som. Det är otroligt lärorikt och bra! KOm igen <3
Tack för att ni tittade och tack för finaste öppet hus på Laholms Brukshundklubb. Vi ses nästa år igen va?
Ja, precis som det låter. En helt vanlig vecka. I bilder och tankar och sånt. Både för att det är mysigt med dagbok, men kanske mest för jämförelsens skull. Ibland känns det som att alla gör så himla mycket. Jag bidrar säkert till den känslan. Så här är vad vi faktiskt gör, en vanlig vecka. Onsdag till söndag bara men det räcker väl? Blev långt ändå. Massa bilder tog jag med!
Onsdag morgon var Gun och jag i skogen. Sprang på svärmor! Kul! Hittade kantareller. Gott! Gipsy var där också såklart, världens snällaste Berner Sennen. Hon ville ha godis av mig. Det fick hon.
Körde hem, stekte små kantareller och åt på macka. Ja, ganska fattig kantarelltoast eftersom jag inte hittade så många. Men shh det var gott ändå
Sen jobbade jag hemma. Sammanfattade lite privatlektioner och mailade ut, fixade med lite administrativt. Hämtade barnet och hängde runt mest. Gun käkade middag utspritt i gräset men annars var det inte så mycket kul.
Torsdag var jag ute och gick med Gipsy på morgonen. Hon och Gun funkar fint ihop, de låter varandra vara för det mesta. Bara nosar omkring och skojar lite smått ibland. Men sen tigger de godis igen. Skönt!
Efter promenaden lämnade jag Gun hemma och åkte för att ha privatlektion med en svingullig rottweiler. Älskar rottisar!!! Och denna är så rolig att jobba med, mycket egna ugnhundsidéer hehe. Och matte är verkligen engagerad och bra, så riktigt kul!
Kolla nosdutten! Hur ambitiös?! Haha
Efter det var Gun och jag en till promenad, bara gick och gjorde inte så mycket. Kollade lite traktorer och sånt. Jag orkar liksom inte göra så mycket just nu och eftersom hon verkar rätt nöjd med att bara gå så nöjer vi oss så.
Tränade pyttelite på bakdelskontroll sen när barnet hade däckat! Kommer video på det om ett tag, håll ut!
Fredag morgon var det invigning av höstkappa. HÖST!!!! KAPPA!!! Älskart. Bra promenad på morgonen, älskar att man kan andas igen.
Sen kom mina föräldrar hit från Göteborg. Jag har nämligen köpt hus (!!!) så de kollade vad det var för nåt. De älskade det. Såklart. Är bästa stället. Ska visa i nästa vecka tänkte jag!
Gun och Pippi lekte runt i trädgården och levde lajf. Så fina ju! Gun gick som vanligt knappt att fånga på bild… Men men!
Sen var Gun hemma medan jag och resten av familjen var på Våxtorps marknad. En viktig händelse som av de inbitna kallas ”Våxtorps nationaldag”. Jag köpte ost för jättemycket pengar och Pippi köpte en Greta Gris-gose. Fint ändå. Han älskar verkligen Greta Gris!
Han är ledig från förskolan på fredagar nu, så vi kan göra lite större grejer då i framtiden tänker jag. Ska bli spännande! Nya tider osv
På lördagen hände typ 0. Alltså Gun fick knappt göra något… Såna dagar har man ju. Inte hela världen. Särskilt inte när man har bokat kul på söndagen!
För i söndags var vi och plockade svamp med en kompis. Vi hittade typ 3, haha. Men ändå! Nice att hänga runt i skogen alltid.
Gun får bli kantarellsökare nästa år va?
På kvällen gick Gun sitt första spår som någon annan gått åt oss. Hade en privatlektion och tvåbeningen där var himla sjysst och la det åt oss! Gick ganska bra! Men var roligare med lektionen, så himla fina framsteg så man blir tårögd
Älskar att ha privatelever, blir så mycket mer personligt och man verkligen nördar ner sig i problemet och hur man ska lösa det för prick den hunden och dess liv. Alla är ju olika liksom och när man möts 1-och-1 så blir det så individanpassat. Himla kul!
Har generellt varit en rätt jobbig vecka för mig, mentalt. Även om jag är glad för huset så är det ju lite dubbelt. Ska separera och vara själv med Pippi och Gun liksom. Men det var tvunget. Om vi inte hade gjort det hade allt garanterat blivit piss. Men ja. Det är dubbelt.
Aktiveringsmässigt kan man väl säga att vad som saknades denna veckan jämfört med andra var: sitta ute i skogen och bara vara. Det gör vi nästan varje vecka. Och sen kanske något träningspass med tricks eller så.
Mycket jobb har det varit också! Men det ska jag berätta mer om en annan gång. Jag har storslagna planer, förstår ni… Kul va?
Vi hörs snart igen! Då ska jag berätta om huset!
Jag har haft 3 hundar. Sedan de var valpar, vilket innebär att jag även genomlidit efterföljande unghundsperioder… Gun är påtagligt mycket unghund/tonåring/slyngel just nu så här kommer en efterlängtad jämförelse mellan de tre!
Mopsen Johnny, Rottweilern Bulten och nu: kooikern Gun. De känns som motbevis för frasen ”sådan husse sådan hund” för satan, vad olika de var/är! Jag ska berätta om Johnny i detta inlägg, för Bulten dog innan han hann fylla tre och var sjuk och hade ont så känns konstigt att plocka ut vad som var ”störig unghund” och vad som var *ont i ryggen*. Men med det sagt: Bulten vad allt för mig. Är fortfarande övertygad om att han var the one, så att säga. Har aldrig känt sådan koppling till en hund någonsin, och tror inte jag kommer uppleva det igen heller. Nåväl.
Johnny är också jobbig att tänka på. Smärtsamt varje gång jag tänker på honom, det är snart ett år sedan han dog nu. Fy satan vad sorgligt det är. Och kommer nog alltid att vara.
Men i alla fall: Johnny var v.i.d.r.i.g i den åldern Gun är nu (11 mån). Har skällde på allt, markerade på allt, drog som en wannabe-slädhund konstant, stack hemifrån, vägrade komma när jag ropade, sprang fram till folk och skällde ut hundar, och så vidare. Min första hund så ni kan ju gissa hur orolig och ledsen jag var! Kunde inte ens ”få pli” på en MOPS, vojne vojne. Men det lugnade ju sig till slut. Men gud vad jobbig han var.
Det är typ 90% av anledningen till att jag blev hundinstruktör, tror jag? För jag fattade inte hur fasen jag skulle få ordning på honom och behövde mer omfattande info än vanliga kurser. Haha, sjukt ändå. Men det var då jag började träna positivt på riktigt och det var i och med det som Johnny och jag faktiskt lärde oss varandra.
Johnny blev ofta uppstressad, fanns inte en chans att han skulle lägga sig och vila om minsta lilla grej hände. Förrän han blev tre, då tappade jag hakan för han la sig och chillade trots att vi var ute bland folk!! Han blev också skrämd av grejer (som Gun) men visade det genom mer ”attackigt”, så folk tyckte typ han var söt och ba ”ååh är du en liten tuffing haha”. Usch, måste ha varit förnedrande för honom… Jaja. Han hade massa idéer.
Jag var ofta väldigt orolig, varvade google efter hundträningstips och var så himla rädd att han skulle bli helt hemsk. Att jag inte skulle få ordning på allt. Att han skulle vara en sån odräglig småhund som de med ”riktiga hundar” (läs: schäfer) tyckte han var. Uj, vad jag läste och vi tränade och HÖLL PÅ.
När Johnny var ungefär 3 år tävlade vi startklass, vann över massa coola hundar och tog 183 poäng. Han slaggade även ute bland folk och på träning, han slutade skälla på prick allt (men TV vaktade han ofta ändå haha), han slutade dra i kopplet och… allt som allt blev han en jävligt bra hund. Världens bästa mops, om man får säga det själv. Trots att jag slet mitt hår och tänkte att det var kört, att han skulle vara så jobbig och svårtränad hela livet.
Så, till dig som har unghund nu: det lugnar sig. Det blir bättre. Skit i lydnadsmoment och tävlingar. Bara bygg er relation på sätt som är roliga för er båda. Okej?