”Jag behövde höra tassar på parkettgolvet igen”

in INTERVJUER on Share 44

Jag har internet att tacka för mycket: gratis kunskap, mitt jobb, massor. Men det jag är gladast över är den kontakt jag fått med fina människor. Jag har så många vänner jag inte ens har träffat. Nu ska ni få träffa några av de personer på internet som inspirerat och tröstat mig, fått mig att skratta och fått mig att gråta med. Höstläsning, tänker jag. Krypa upp i soffan och dricka te alert! Och en chans att hitta nya personer att följa med i hundlivet.

Först ut är Emma med mopsen Eonni. Jag vet knappt var jag ska börja men jag kan säga såhär: det är inte FÅ gånger jag utbrustit ”jag vill vara hennes huuuuuund” hehe. Genom jävligt fina bilder och mysiga miljöer tar Emma med mig på äventyr i skogen liksom i stan och delar med sig av det fina och det sorgliga på ett sätt som går rakt in. Och jag säger det igen: jag vill vara hennes hund.

Den här intervjun, först ut i denna höstmysläsning, kommer att handla om sorg efter en hund, om att bygga relation och en fungerande vardag i stan trots att hunden inte vant sig vid det. Lite om att ta över hund istället för att skaffa valp.

Vi tar ett slag i solar plexus som start på denna läsning:

Berätta lite om Eonni och hur det kom sig att det blev ni? Ni är så jävla gulliga, känns som ni är bästisar!!!!!

Emma: I juni 2018 miste jag min allra första hund Mary, en hund som jag hade drömt om sedan barnsben.

Hon fick bara bli 11 månader. Efteråt minns jag tiden som ett töcken. Mina ben bar inte och aptiten var som bortblåst.

Ungefär en månad senare fick jag ett meddelande från en bekant som undrade hur det var med mig och om jag eventuellt skulle vilja ta över en mops på 4,5 år?

Jag tänkte och velade fram och tillbaka för det kändes som jag svek min tidigare hund. Hur ska jag kunna älska någon lika mycket igen?

2 veckor senare flyttade Eonni in. Det var en jäkla process att lära känna en lantlolla som aldrig bott i en storstad. Men herregud, vi blev oskiljaktiga och ibland känns det som att vi är en och samma själ. Eonni betyder äldre syster på koreanska och det var som att det var menat. Hon är Marys storasyster som räddade mig.

Okej jag måste bara peta lite i ditt sår, sorry. Hur fan orkar man skaffa hund igen efter en sån sak? jag har ju också hundar som dött för tidigt och det är ju ett trauma hundlösa fölk verkligen inte fattar, man går ju sönder?? hur tänkte du eller liksom hur resonerade du där och då?

Emma: Jag behövde höra tassar på parkettgolvet igen.

Jag kände mig inlåst och behövde någon som fick mig att komma utanför lägenheten. Jag grät, grät och grät. Eonni fick mig att skratta igen. Fyfan vad djur helar.

Jag hade tänkt: ”nääää nu blir det ingen ny hund på aslänge eller kanske aldrig mer”. Men så hörde en bekant av sig och jag tog chansen där och då. Nu vet jag att jag aldrig kommer kunna vara utan hund. 💖

Alltså herregud. Okej, över till nästa fråga så jag inte gråter ögonen ur mig: detta med att ta omplacering istället för valp, jag letade omplacering just för att slippa chansa men sen blev det Gun ändå. Var det så du tänkte också? Eller hur kommer det sig att du tog en ”vuxen” istället för valp?

Emma: Jag hade inte riktigt tänkt över om jag skulle ha en valp eller vuxen hund. Jag skulle ju kanske inte ha någon alls. För jag var så dålig.

Men, det kunde inte bli bättre det här. Bästa tiden i livet precis just nu. ❤️

Kan du berätta om hur det var att ta en lantishund in till stan? Hur hanterade hon det? Känns ju som världens tryggaste cityhund nu!

Emma: Okej, så…. I början var jag helt förtvivlad. Hon flämtade så fort vi kom utanför dörren, hoppade till av nästan varenda litet ljud och drog framåt som en galning. Jag fick panik! Det känns som att jag testade 100 olika saker.

Vissa dagar bättre. Vissa dagar katastrof.

Men… så fick jag otroligt mycket pepp och stöd i en hundgrupp vilket innebar att jag måste ha rutiner, rutiner och rutiner. Vilket innebar att vi alltid gick exakt samma promenad i flera veckor i vårt område. Jag utökade de sakta med ett par hundra meter från vardera håll.

Jag vet inte huuuuur många timmar som vi bara har suttit ute och glott på folk, tagit in ljud och tränat på att bara chilla. Jag la också in en utmaning i veckan, vilket innebar att t.ex. åka spårvagn, sitta på ett café i 10 minuter, hälsa på hos en familjemedlem eller besöka en ny skog/område.

Sen får vi inte glömma våra oändliga massagesstunder varje morgon och kväll. Jag kan inte fatta nu att jag satte timer på 30 minuter för att massera och få henne att somna gott.

Helt ärligt vet jag inte hur länge vi tragglade med det här eftersom jag gick in i någon slags bubbla. Efter ett år var hon ändå någorlunda stadshund och efter två år kunde jag läsa hennes signaler mycket bra. Jag tror nu i efterhand att hon ville göra så mycket rätt och vara mig till lags men att hon visste inte hur?

Sen har ju bilen räddat oss genom att kunna ta oss ut till skogen. Där kom vi båda till ro och kunde ladda om batterierna, vilket vi gör än i dag.

Så jävla fint 😭😭 Tre snabba också:

Om du fick ge ett enda tips till en hundägare, vad skulle det vara då?

Jämför dig inte med andra hundägare, allt kommer att inte bli helt perfekt och det är helt okej.

Vad är dina topp-tips när det gäller att ta över/adoptera en hund?

– Rutiner till en början.

– Ställ inga orimliga krav.

– Hitta några saker som blir er grej.

– Glöm inte att andas djupt!

Och vad är det bästa med att ha hund? Är det värt allt slit liksom?

Det bästa är att vi alltid har varandra. Jag känner mig inte ensam en endaste dag och det finaste är att hur jag än mår så visar Eonni mig en oändlig kärlek ändå. Eonni fick mig att inse att jag behöver inte prestera, se bra ut varje dag eller klara av saker som är helt orimliga. Ibland räcker det bara med att sitta på en sten i skogen och lyssna på fågelkvitter. Hon lever i nuet och det gör jag också.

I mitt fall höll jag på att ge upp. Det var nära att jag lämnade tillbaka Eonni för jag klankade ner alldeles för mycket på mig själv. Jag tyckte att jag var en riktigt dålig hundägare. Det var då jag skrev med dig, Lilly, som sa till mig att chilla. CHILLA! Jag började andas på riktigt och det blev jag och Eonni mot världen.

Alltså wäääää!!! TACK Emma. Fan vad fint!!! Och alltså måste säga att jag är så jävla imponerad över det jobb du gjort med Eonni. Och dig själv, ärligt. Det är inte lätt att sörja och se framåt samtidigt ❤ Så jävla stort. TACK för att jag fick intervjua dig!!!!!

Slut på intervju! Hoppas ni gillade!!!!!! Här kan ni följa Emma och Eonni på deras äventyr!

Ses på måndag igen!

EN LITEN LJUSGLIMT SOM JAG VÄLJER ATT FOKUSERA PÅ

in TVÅ HUNDAR on Share 58

Har legat i sängen en vecka känns det som. Det har jag förstås inte, jag har jobbat och varit med hundar och barn och kompisar. Men har ändå känts som en dimma, lite. Eller typ som ett lock eller klyshigt – en glaskupa – över tillvaron. PMS, mmmm va härligt det är. Plus lite förkyld. Plus valet som var som en spark i magen.

Uppsyn i synk med måendet :)) Men notera även det bästa med hela förra veckan: hundarna. Lösa! Tillsammans!! Länge!!!! Är det bara jag som blir rörd?

*trettio gråtemojis*

Nä men alltså det kanske känns som en… liten deal för andra. Men med tanke på deras start, att Frasse är totalt ouppfostrad och skulle avlivas pga jobbig liksom. Och att Gun är den bitchigaste hunden jag vet. Och Frasse den klumpigaste. DET ÄR STORT FÖR OSS. Jag har jobbat så hårt på att de ska funka ihop och nu börjar de fan göra det. Wäääääää gulligt

(Här kan du läsa om den första tiden med Frasse)

Kompostgaller och septembersol och att Gun tillåter Frasse att vara nära. Tre bra grejer.

För övrigt råder flyttkaos. Överallt. Jag rensar och städar och sätter upp tavlor och rensar igen och bär grejer upp och ner från källare. Är skönt att man slipper göra detta på en dag, herregud. Två veckor kvar <3

Men nu fortsätter vi titta på bilder på två lyckliga hundar. Okej Frasse är nog lyckligast men låt mig ha detta nu!!!!

Det här med att Frasse gärna springer iväg och busar när man ska koppla honom har också blivit SÅ mycket bättre. Dels genom att vara rolig när han fått på sig kopplet (så han fattar att det OCKSÅ är kul och inte alls betyder ”slut på det roliga” som han verkar trott innan). Och dels genom att öva nosdutt! Han har verkligen inte fattat vad det är än, men bara grejen att komma nära är en stor framgång.

Det är mycket som är skit i världen och då gör jag stundtals min egen värld väldigt väldigt liten så den kan få vara bra i alla fall. Annars går det inte.

Ny vecka nu, energin kanske återvänder! Och på torsdag kommer en ny slags blogginlägg jag ser mycket fram emot att visa! En serie kan man säga, väldigt kul tycker jag. Hoppas ni med gör det!

Taco hej

FRÅGELÅDA: hund som äter skräp på promenaden

in FRÅGELÅDA HUNDTRÄNING - vardag on Share 30

Varför letar hunden upp skräp att käka på promenaden?

För att kunna hjälpa hunden av med detta problem, som ju rent av kan vara farligt (folk slänger så mycket konstiga grejer i vägrenen och giftköttbullar i hundrastgården har väl alla hört vid det här laget), kan det vara bra att ha ett hum om varför hunden gör det. Det tre vanligaste orsakerna jag ser är:

  • Uppmärksamhet
  • Stort behov av att tugga och gnaga
  • Nyfiken valpighet som sen gått lite för långt

Låt oss gå igenom punkt för punkt!

Snor saker för att få uppmärksamhet

Hundra procent Frasses grej, gärna i samband med överslag (att sno, att bita och att skälla är hans topp 3 grejer då). Nedan ser du en bild på två grejer han plockat upp. Min hand är rynkig för jag låg i badet när han förstörde munstycket till vattenslangen.

Och den blodiga burken till vänster lyckades jag få honom att släppa först när han och Gun fick vara lösa. Där fick jag kämpa! Och sen ge honom massa sparris. Han verkar vara oskadd men man UNDRAR ju om det inte finns bättre sätt att få uppmärksamhet på? Vi jobbar på att ”tigga kul” genom att sitta, vinka eller ta kontakt!

I början när Frasse kom till mig märktes det med all önskvärd tydlighet att han haft mycket konflikt med tidigare ägare. Så fort han fick något i munnen och man själv blev intresserad blev hans besatthet om föremålet 8048903 gånger mer påtagligt. Han kan morra, till och med bita, om han tror att man vill ha det.

Och det gäller ALLT – även om han tar en kotte eller sten. Så i 99,9% av fallen så försöker jag inte ta nåt. Jag låtsas som att det är en ful grej jag inte bryr mig om – oftast skiter han i att fortsätta ha den då. Men i vissa fall måste jag ju. Kommer prata mer om resursförsvar längre fram! Men sker det för dig och din hund på promenaden – öva på att låta hunden bära och bry dig inte så mycket. Så länge det inte är nåt farligt, såklart. Och jobba hellre förebyggande – kommer till det lite senare i detta inlägg.

Behov av att tugga och gnaga

Alla hundar har såklart behov av att tugga, slita och gnaga på grejer. Att tillfredsställa det behovet i samband med utfodring kan hjälpa att ta udden av det! Ge maten i en kong eller i gamla mjölkpaket eller tomma toarullar!

Det kommer inte göra att din hund hux flux slutar leta skräp på promenaden – men det kan som sagt komma åt grundorsaken i alla fall. Och en nöjd hund är skönare att ha å göra med!

Nyfiken valpighet som gått för långt

Valpar är proffs på att hitta skit och smaka på allt, precis som bebisar. Vissa hundar har ett stort behov av att undersöka och smaka och då tycker jag du kan ta en liten googling på berikning, som till viss del handlar om det.

Men i alla fall – beroende på hur man gjort med valpen så kan den ju tro att det är en kul lek även när den är vuxen sen. Hitta skräp – matte blir engagerad – kul jage! Lite samma som uppmärksamhetsgrejen. Gå en valpkurs och ta tag i träningen innan problemet uppstår!

Kolla tänderna och fodret

Måste också påpeka att det är viktigt att utesluta hälsoproblem. Är fodret din hund äter ett helfoder och har det rätt näring? Hur ser tänderna ut? Jätteviktigt!

Träna bort att hunden äter skräp på promenaden

Många gånger får man bara tipset att ”säga nej”. Jag tror de flesta av er som läser det här redan har testat det (man blir ju frustrerad och rädd att hunden ska sätta i sig nåt farligt) så jag tänker inte ge det tipset. Kul för dem som har en hund som lyssnar på det istället för att fortsätta sno grejer :)) Gz

Nu går vi vidare med konkret träning:

Skvallra på hästbajs

Min rottis var superallergisk men mycket glad i att leta skräp. Med honom tränade jag skvaller på skräpet! Och hästbajs var första grejen jag gjorde det med (för det är rätt tydligt när det ligger en blaffa på vägen jämfört med typ ett godispappet i diket). Såhär gjorde jag:

  • När jag såg en hästbajs så kopplade jag hunden (om han inte redan var kopplad). Jag fick ha spaning lååångt fram alltså!
  • När jag såg att han såg bajset sa jag ”japp” och gav honom belöning – antingen allergifoder eller boll eller kamplek
  • Sen gjorde jag det hela vägen förbi skiten (ofta var det efter vi gått förbi som han fick boll för det var det bästa)
  • Efter en hel del sån här träning så kunde jag ha honom lös, oavsett bajs, han kom glatt fram till mig och ville ha godis istället

Om man inte kopplar så riskerar man helt enkelt att misslyckas – att äta äckel är ju belönande för hunden oavsett om VI vill det eller inte. Så det ska vara titta på bajset (men inte smaka) som ger japp och belöning!

Variera belöningen

Jag brukar träna på att 90% av belöningarna kommer från mig, ungefär. Sen varierar jag hur jag serverar dem men jag vill att hundens förväntan ska ligga på mig. Men ibland!!!!! Så får hunden belöning i form av att gå fram till det äckliga. Det kan vara en doftfläck i princip – hunden stretar för att komma framåt – jag stannar – hunden glor på mig (efter ett tag, för vissa skäggiga unghundar i familjen) – jag säger varsågod och släpper efter kopplet.

Det är mest för att det inte alltid ska innebära att ”förlora” sin grej man vill fram till, för hunden. Nu kan man ju inte belöna med det hunden vill ha alltid (speciellt om man har en hund som helst vill jaga hare, leka med barn eller springa fram till en potentiell hundkompis) så jag använder detta bara då och då. Men det är väldigt värdefullt att kunna göra ibland!

Munkorg är en bra grej

Träna in det på ett kul sätt och ha på om du vet att du inte kommer att kunna vara en hök på en promenad här och där. Att som människa få ta paus från träningen är faktiskt också jätteviktigt! Ingen kan vara perfekt och bra hela tiden, så är det bara. Och munkorg är en kanongrej!

Så länge man ser till att träna in så att hunden är bekväm med den ser jag inga problem med att använda det som nödlösning ibland. Plus att folk ofta tar ut väldigt stort avstånd när de möter en på promenad, och det är ju skönt hehe

Förebyggande träning/träna i o-skarpt läge

Dessa övningar kan du göra hemma, i helt oinfekterade situationer. Ju mer hunden övar hemma, desto större sannolikhet att den kan göra det i svårare sammanhang sen. Öva alltså på enkla ställen, inte promenaden i första hand. När hunden kan övningarna kan du självklart göra det svårare!

Bytesleken/dead or alive

Bytesleken har jag kört en del med Frasse nu, här är en film på det. Det går ut på att ha två likadana leksaker och lära hunden byta mellan dem. Övningen i filmen har inte kommit så långt men meningen är att man kan sätta ord på själva bytet sen och använda det i svårare situationer! Bra ju!

Öva byteshandel

Om din hund eller valp är van vid att bli av med sina grejer varje gång du är med lär den sig snabbt att det är bäst att gömma sig eller springa iväg. Försök öva dig själv på att hellre ge mer till hunden, när den hittat nåt, utan att ta grejen. Så om din hund hittar en pinne i trädgården – släng några foderkulor åt den – och gå därifrån sen.

Då ökar du sannolikheten att din hund tycker att du är en resurs, och de flesta hundar jag gjort såhär med ett tag kommer snart och visar upp sin fina pinne för mig. Mycket gulligt!

Följsamhet och allmän lyhördhet

Om hunden ligger på som en jordfräs längst fram i kopplet och knappt märker att du är med – då kommer det vara svårt att skvallerträna, eller hur. Träna följsamhet först! Här har jag en video om det.

Att jobba med relationen och samarbetet vid sidan av är viktigt – om hunden inte lyssnar någonsin, varför skulle den börja just när den fått syn på en kul skatt i diket? Exakt. Gör kul saker och visa hunden att du är bra och rolig att samarbeta med!

Alright – hoppas jag fick med allt nu! Hoppas detta var till hjälp för er med det här trökiga problemet!!!!!!!! I så fall får – lämna gärna en kommentar 😍

Vi hörs på måndag igen! HAJ!

HÖSTENS PLANER & DRÖMMAR

in FÖRETAGANDE PERSONLIGT on Share 72

Augusti är officiellt över och det är således helt okej att börja fundera på hösten. Den som börjar tjata om hÖsTmYs första skolveckan är forever på min shit list. MYSET börjar när löven är röda och inte en sekund innan dess, okej? Här kommer en lista om vad jag tänker mig ska hända i höst!

Ett på listan: fixa trädgård och grilla korv. Ständig förstaplats obs.

HÖSTENS JOBB

Eftersom jag redan lanserat promenadproffs 3 gånger i år blir det absolut inte igen förrän våren. Däremot kommer jag att hålla minst en föreläsning: inkallning. Det frågade jag om på insta och var ju ett jäkla intresse! Ser fram emot massor!!!!! Om du vara först att veta när jag släpper platser till den så skriv upp dig HÄR. Är inte bindande eller nåt, du får mail när jag vet mer bara 😌

Funderar även på att ha en föreläsning om unghundar!!!!! Tycker de är så jobbiga men underbara och missförstådda!!! Och eftersom jag vet att många sliter sitt hår när hunden är mellan 9 mån och 2 år ungefär så hade kanske det varit gött att få tips?? Idk än men vi får se

Jag har precis börjat hålla beteendekonsultationer, både över telefon och IRL. Mycket fint att få djupdyka i ett problem och kunna lösa lite klurigare grejer!!!!!!! Ska fixa en info-sida om det, vilka paket och lösningar jag erbjuder. Snart, lovar!!!!

Valpkursen online vill jag göra nåt med också… Vet inte vad bara. Men gillar den och vill gärna att den ska rulla på bättre. Kommer nog på nåt!

Ja ni hör ju, är inte så välorganiserad nu! Mest kreativ och känner mig inspirerad, men det är väl så det ska vara? Jag passar på att skriva ner alla idéer jag får och sen försöker jag vara realistisk långt senare när jag planerar in det. Går aldrig att hinna allt man vill men det ska ju inte begränsa tankarna förrän det är dags, tycker jag!!

HUNDTRÄNING

Mmm just det, måste träna mina egna hundar också hehehhe

Första prio men väldigt lågintensivt är: ensamträning. Det är så jävla viktigt verkligen och jag VÄGRAR leva så här (dvs inte kunna åka hemifrån utan världens största hund i bagaget) så träningen pågår dagligen. Men hetsar inte!!!! Alltså vi snackar en millisekund utökning i taget OM han är okej med det! För han kunde inte vara ensam ens en halv sekund när han kom till mig. Kommer uppdatera om detta då och då, här kan du läsa vad jag skrivit innan:

Koppel & hundmöten är högaktuellt för samma hund… Vi går min egen kurs hehe, ganska kul faktiskt! Och det funkar faktiskt förvånansvärt bra!!!!!! Han kanske inte är så otroligt korkad ändå? Bara lite? Eller?

Tasstorkning. Helvetttttt va skit Frasse drar in, även om det är torrt. Så, lär ju inte bli bättre när det är blött! Rutinen har startat, mest för min skull om vi ska vara helt ärliga. Jag är lite lat men en rutinmänniska så sätter det i system nu, stanna innanför dörren och få tassar torkade innan kopplet åker av. Punkt. Här har jag visat en grej om det innan förresten!

PRIVAT

Jag ska bli sambo! Med min bästis och drömkille!!!!!!!! Nästan för bra för att va sant att bo i en stuga i skogen med sin high school sweetheart. Vi började ses igen (efter massa år) i typ november och jag blev dödskär direkt. IGEN. Vi var ihop i gymnasiet och bodde ihop så med men det är ju ett tag sen om man säger så!!!!!! Verkar i alla fall som att han är kär i mig med för snart bor han här!!!!! Vem skriver en romcom om detta??

På riktigt, är så glad och nervös över detta. Känns väldigt bra och väldigt vuxet? Vem kunde ana att jag först vid 31 och ett halvt års ålder skulle landa där, i gemensamt ansvar och ekonomi och hänsyn och såna mogna grejer! Vilket jävla liv, va! Otroligt. Har aldrig så roligt som med honom.

Flyttkaos kommer att råda, men bara ett tag. Sen är det klart!

Nu börjar det faktiskt närma sig ett år sedan mitt barn regelbundet började sova över hos sin pappa, någon natt i taget. Har fortfarande inte vant mig vid att vara utan honom varannan vecka men tar tillvara på varenda sekund han är här. Ser fram emot att klä ut oss till julgranar på kvällspromenad (bild från förra hösten), spela spel, äta långa frukostar vid brasan med honom.

Alltid världens viktigaste person, och all tid jag kan vill jag ge honom. Det är fint att han även får tid hos sin pappa också nu, bättre sent än aldrig antar jag. Kommer ha våra fredagar ledigt från förskolan och åka till badhus, till skogen och annat mys fram till han börjar skolan. Lika bra att passa på innan skolplikt ju! Om man kan, obvi.

Och eftersom jag är van vid att driva eget medan han sover i princip och att vabba och lansera kurser och hålla möten samtidigt, så har jag i och med nyinförda varannan vecka-princip i allra högsta grad tid att skita i allt och åka och bada med mitt barn då och då.

Sluttampen på sommarstämning, nybakt surdegsbröd och ägg från trädgårdens höns. Snart slutar de nog lägga? Vet inte, har inte haft höns innan. Jag ser fram emot hösten, jag gillar höst! Har hatat lite på hösten ett tag nu men det är mest för att jag tycker samma som med julpynt – jättemysigt men inte i oktober!!!! Så när det snackas höst mitt i högsommaren blir jag lack. Va i nuet kompisar carpe diem ;))) Vad ser du fram emot i höst? Eller fasar för? SKRIV! Och tryck på hjärtat hej

FRILUFTSMÅNDAG – två barn & två enorma unghundar edition

in ÄVENTYR HUND & BARN on Share 37

Mitt barn har två bästisar, och tur för mig så är deras mammor också mina bästisar. Okej, det kan va vi som tvingat barnen på varandra men tyst nu. Grejen är att den ena (kallar henne M) ville återinföra fjolårets halvtradition *trumvirvel* friluftsmåndag! Och vem är jag om inte en total skogstoka?! Nä exakt. (Den andra mamman är tyvärr kroniskt allergisk mot konceptet promenad, men hon har andra fördelar som väl är)

Jag hämtade således barnen efter förskolan och så skaffade vi mellis och drog till skogen! M är hundvakt och hade med sig gulliga labben Harry. En stor, svart unghund på typ ett år. Det enda som skiljer honom från Frasse är intelligensen, Frasse besitter nämligen endast två stackars hjärnceller (en av många anledningar till att jag älskar honom).

Barnen fick tydliga instruktioner om att hålla sig mycket nära oss vuxna så vi kunde agera mänsklig sköld när hundarna flög runt och lekte, busade och tramsade i skogen. Det tog kanske fem minuter innan de ville ha fikapaus – nytt rekord!

Sen tog de min kamera. Vad tryggt det kändes :))) Nä men de är så duktiga och stora nu så man är knappt rädd att de ska kasta saker åt helvete längre, skönt! De fyllde minneskortet med bilder på kottar, oskarpa äppleskruttar och en och annan sko. Men även:

Vilket jävla troll, va. Äckligt glad.

Frasse övar på att ligga uppbunden, det har han fått göra sen han kom till mig eftersom han:

  1. Snor och maler ner saker en hund ej bör sno och mala ner
  2. Rymmer

I början skällde han hela tiden men nu har han faktiskt blivit bra på det! Jätteskönt. Han ligger ju inte och sover men är inte på helspänn heller så det är helt klart bra nog!

Sen gick vi vidare och hundarna, som legat och laddat upp en stund, fick busa igen. Mycket nöjda.

När de blev tröttare blev också barnen modigare och vågade släppa punktmarkeringen på våra ben.

O hittade en bra pinne. Den fick Frasse.

Vi spatserade omkring, barnen klättrade på stenar och i jakttorn och hittade roliga saker. Sen gnällde de lite. Sen blev det bra igen. Sen blev det gnälligt. Och sen bra!

Det är… speciellt att gå äventyr med barn alltså. Man kan inte ha höga förväntningar på att kunna förflytta sig. Men fan vad mysigt det är ändå!!!!

Just det, ska kanske säga: hundarna rök ihop en gång, förmodligen för att de var svintrötta, är hormonstinna tonåringar och vi stod helt stilla. Det gick lätt att avbryta och som vanligt låter det mer än vad det är. Men sen var de kopplade ett tag innan vi släppte dem igen. När jag bryter upp hundbråk försöker jag gorma och kasta saker på dem, har funkat hittills. Helst typ en jacka. Man ska aldrig gå in med händerna, det är som att be om att bli biten för de fattar liksom inte. Men ja. Så gör jag iaf! Det behöver inte vara en så big deal egentligen, även om det känns läskigt i stunden.

Man får liksom inte låsa sig på att det blev trist i en minut av 90, tänker jag. Man får ta in hela leken och vad det är för individer man har att göra med. Vissa hundar är långsinta (*host* GUN *host*) medan andra (som de här två puckona) inte är det. Och fram till bråk (och även efter) var de goda vänner och hade skitkul! Shit happens.

En bra dag i skogen, helt klart! Vi han bara trilla innanför dörren innan vi somnade typ. Bästa gänget ❤️