Vad jag inspireras av just nu.

Jag har, som jag nämnde i måndags, haft lite svårt att hitta inspiration till skrivandet. Ganska naturligt, tänker jag, vad man än grejar med. Det går upp och det går ner. Men så har jag några grejer jag gör som ger mig kraft. Och några människor som jag inspireras av. Tänkte berätta om det! 3 grejer.

1. Vänner och hundvänner.

På bild: Martina och Lukas. Framför allt är ju Martina min kompis – men boxer-Lukas och hans idéer om hur hundträning ska gå till inspirerar mig också en massa, hehe. Han har liksom helt andra grejer som svårigheter än vad jag brukar uppleva. Exempel: apportering. 

Snygga, visst?

Just apportering är en svår nöt att knäcka här. Han vet e x a k t vad han ska göra i söket med lösrullen. Men när han ska hämta en vanlig apport så ba ”………….va?”. I min hjärna så är det inte logiskt, men någonstans i hans är det ju det. Något i miljön eller Martinas beteende eller kommandot eller situationen kan vara ”problemet”, det vet vi inte.

Vi får prova oss fram. De kommer ju att knäcka nöten och det är ju det bästa som finns. Den känslan, när man når fram och klarar något man inte klarat innan – den är fantastisk. Oavsett det gäller hundträning eller marklyft hehe. 

Jag träffade Martina när jag höll en kurs i ”aktivering med klicker” för tusen år sedan. Lukas var valp och de var så duktiga! Sen blev vi kompisar och jag är sjukt glad över det. Martina har dessutom ett barn som är halvåret äldre än Pippi så jag använder henne som inspiration och varningsflagga för kommande beteenden. Perfekt! Om ett halvår kommer Pippi springa kunna köra ”huvud, axlar, knä å tå” med mig, till exempel!

2. Böcker och hundböcker

Just nu läser jag som en idiot. Det är underbart! Skrev ju även om detta för ett tag sedan och har sedan dess plöjt en fackbok per eftermiddag. 

hundböcker

3. Bloggare som gör sin grej

Eftersom att jag satsar på detta med bloggeriet och vill sprida jävligt bra innehåll inom hundträning så läser jag även en del bloggar. Så här kommer en lista i listan, 3 bloggar jag älskar nu!

Teknifik

Elin Häggberg har på två år skapat en blogg som gör henne till Personen med stort P inom sin nisch. I detta fall är det teknik. Hon gör det så satans bra! Hittar så mycket inspiration och information hos henne så det är nästan knäppt. En del av min målformulering för denna blogg ligger nära vad hon skapat. Jag tänkte berätta mer om det när denna blogg fyller 3 månader. Rätt snart!

Btw, grejen om att tipsa om andra bloggar kallar hon för ”länkkärlek” och har varit återkommande inslag på hennes månadsrapporter i bloggeriet. Så jävla pepp ju! Lyfta andra och vara bjussig är ju det bästa. 

Linda Hörnfeldt

Entreprenör och inspiratör. Så otroligt driftig och företagsam och dessutom verkar så himla snäll och fin i hjärtat! Läser ofta och peppas om detta med att värdera sin tid, att stå på sig och att lyfta andra. Så VIKTIGT.

Har dessutom hund så pluspoäng.

Wilda Nilsson

En friluftsblogg men så mycket mer! Wilda bloggar i långa inlägg med fina foton och alla inlägg jag läst har varit så matnyttiga. En av mina absolut bästa list-blogginlägg EVER har hon skrivit. Denna. Så jävla kul!

Jobbar i försvarsmakten, har hund, är ute i skogen och verkar i allmänhet vara en grym brud. Det hon skrivit om jämställdhet inom försvarsmakten kan vara det rimligaste jag stött på?

Hennes foton i naturen får mig att vilja rita igen och hennes texter låter e.x.a.k.t som min kille pratar. Så militärt, liksom. Sjukt kul! 

Bild som inte har med texten att göra utan bara är extremt söt hehe

Har ni tips på fler källor till inspiration? Någon bra blogg eller instagram man skulle följa? 

Tack, Johnny

Jag sitter och grejar med flikar och kategorier här på hemsidan nu och blir så himla sentimental. Läser gamla inlägg om Johnny (och Bulten för den delen) och börjar gråta. Pausar. Fortsätter med organiseringen. Jag vill skriva något. 

När Johnny kom till mig var jag 22 år gammal, fortfarande under behandling för mina psykiska problem. Riktigt trött, kunde sova flera gånger per dag men det hjälpte inte. Åt på schema, försökte fatta hur man ska leva. 

Johnny var otroligt efterlängtad. Jag hade satt en tidsgräns för när jag skulle få köpa hund. ”Om jag är bra då, så får jag börja leta”. Jag visste att det skulle bli svårt.

Jag hade egentligen inga speciella mål eller så med hundägandet. Jag ville ha en kompis som tvingade upp mig ur sängen. Lära tricks och gå promenader. Det vanliga. Fick hem valpen FYFAN vad söt han var. Och FYYYYYFAN vad jobbig han var. Ett yrväder och jag försökte läsa. Läste allt från Milan till Steen till Hallgren. Försökte sålla. Trodde länge att det bara var mitt bristande ledarskap som gjorde att han var så jobbig. Nu fattar jag ju att valpar är sådana, hur mycket pondus man än har. 

Jag var helt enkelt tvungen att lära mig. Läste läste läste. Gick kurser. Tänkte. Gick från flum till konkret. För det här med ledarskap och rang det är ju flummigt. Det är inga tydliga instruktioner, det är inga handfasta råd. Det är så oerhört teoretiskt och jag tröttnade. Läste om arter och dominans och vargar och beteende och psykologi. Lämnade ledarskapsflummet bakom mig och bestämde mig för att se här och nu. Vad gör min hund NU? Vad kan jag göra åt det? Konkret. Han drar i kopplet. Vad gör jag? Antingen kan jag må dåligt över att jag är en ”dålig ledare” eller så kan jag lära honom vad jag vill att han ska göra. 

Jag tror min bästa egenskap som hundtränare är att jag är så nyfiken. Vill lära mig allt! På plats två och tre är tålamod och envishet, hehe. Jag utbildade mig till instruktör och hunddagisföreståndare någon stans i den vevan, tänkte det var ett bra sätt att lära mig. Blev rätt bra, va? Haha

Johnny och jag tränade allt och tävlade. Att jag kunde tävla med honom är helt otroligt med tanke på hur hans ”start” var hos mig. En helt okunnig och oerfaren hundägare, som visserligen gjorde sitt bästa, men som inte kunde så bra. Han och jag blev ett team att räkna med. 

bulten

Att jag fick pli på Bulten är inte i närheten av den bedrift som att jag fick pli på Johnny. Bulten var avlad att jobba med människor. Mopsen är inte det… Herregud, hade han kunnat visa långfingret mot mig hade han gjort det. OFTA. 

Jag är så otroligt tacksam för allt vi lärde oss. Allt han lärde mig. Att han gjorde mig till en lite bättre hundtränare hela tiden. Varje pass lärde jag mig något. Det är ovärdeligt.

Jag saknar honom så jävla mycket. 

BILDBOMB: valparna

kooiker valp
kooiker valp

Så, träffade valparna i söndags. Nu är de strax över 4 veckor gamla och börjar verkligen visa personlighet. Otroligt häftigt! Det finns två tikar och två hanar och en av varje kön är lite vildare än den andra. Visst är det fascinerande? Det svänger såklart snabbt när de är såhär små men jag tycker det är otroligt coolt!

kooiker valp
kooiker valp
kooiker valp
Den lelle nacken som man bara vill lukta och gosa i <3

De har liksom egenheter för sig redan. En gillar att sova med huvudet under något, en är värsta ligisten, en är en liten kloker. Till exempel. 

Oavsett så var det helt ljuvligt att träffa dem. Så glada och goa! Små minisvansar som viftade och lite vingliga men så. mycket. bus! Man blir ju helt glad i hela själen av att se så glada individer. 

kooiker valp
Lille svansen <3
kooiker valp

Är så glad över detta. Att ha hittat en ras som passar mig, att ha hittat en uppfödare jag tycker om och respekterar. Så tacksam.

LÄNGTAR så mycket tills hon får komma hit <3

Vecka 46

Har svårt att veta vad jag ska skriva idag. Har en ganska uppbokad vecka framöver med privatlektioner och olika möten. 

Igår träffade jag uppfödaren till min valp! Otroligt mysigt. En person med hjärtat på rätt ställe som ändå tänker med hjärnan också. Det känns väldigt bra. Så småningom kommer jag att berätta mer om denna valp och planerna med den! Och spamma med bilder såklart hehe

Jag fortsätter uppdatera varje dag så no worries! Tycker detta blir bättre och bättre. Bloggandet alltså, känns som jag hittar min grej? Sjukt kul i alla fall!

Vi hörs imorgon <3