Sanningen, kroppen,

Har hamnat i en fas där jag har tusen tankar överallt igen. Massor av idéer, massor av energi i huvudet. Är otroligt glad och taggad och inspirerad. Men kroppen sätter stopp. Min kropp är paj. Ändå verkar folk fortfarande tro att smal = bra. Jag skrev ett inlägg om kroppen förra veckan och insåg att jag inte nämnde detta. Nu vill jag. 

Magen i vecka 34

Jag har rasat i vikt det senaste året. Efter graviditeten var det påhejat av omgivningen. Jag var inte ens stor under graviditeten. Folk berömde min lilla mage. Och pressen på att ”hitta tillbaka till formen” efter en graviditet är påtaglig. Jag brydde mig faktiskt inte nämnvärt om det. Mina gravidkilon (vilket jävla uttryck) försvann snabbt men sen fortsatte jag liksom försvinna. Nu är jag bara skinn och ben. Det sjuka är att jag fortsätter få beröm. Jag väger 54 kilo och är 180 cm lång.

Jag har inte vägt såhär lite sedan jag var anorektisk. Jag får klä på mig många lager för att inte se ut som sådan. Jag vill liksom inte visa. Jag skäms. Skäms över att jag inte äter, skäms över att jag är så svag. 

Ätstörda år

Jag försöker äta. Och i min hjärna tror jag att jag äter. Men jag blir illamående av sömnbristen. Under de åren jag var ätstörd lärde sig min hjärna att ”stänga av” hungersignalerna. När jag träffade min sambo så var jag mitt i arbetet med att få igång det igen. Äta på schema, berätta för kroppen att den kommer att få mat. Att det är okej att vara hungrig. Att jag kommer att lyssna. Att jag kommer att äta. Sakta men säkert byggde jag upp det. 

Nu är det borta igen. Känner inte hunger. Noll. Och det skrämmer skiten ur mig. Kan gå en hel dag utan att äta, utan att ens förstå att jag inte ätit. Jag är så oerhört svag. Jag kan inte sova på sidan. Har alltid ont i höften, ibland kan jag inte gå utan att halta. 

Jag vill bli stark igen och orka. Orka träna, orka ta i. Är otroligt trött på att må såhär. Och att få beröm för det.

Jag vet inte ens vart jag vill komma med detta inlägg. Men jag kände för att berätta om detta, det tar upp mycket av mina tankar. 

Vi hörs igen imorgon! Då är det youtube-dags igen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.