SAKER JAG GÖR PÅ MORGONEN FÖR ATT FÅ EN BRA DAG

Jag har gått från nattuggla till en morgonmänniska. Det är sant! Från att ha varit som bäst klockan 3 på natten (med resultatet att vara skittrött på morgonen/sova bort halva dagen) är jag nu en early bird. Går upp vid 5.30, och vaknar oftast av mig själv. Eller av barnet… hehe

Det har skett gradvis sedan barnet kom, faktiskt. När han var liten vaknade han såpass mycket om nätterna att jag ofta nästan längtade tills klockan blev över 5 så jag kunde gå upp och skita i natten. Märkligt, jag vet. Men när jag inte längre fann någon poäng i att försöka sova, eftersom jag ändå blev väckt varje kvart, så längtade jag till morgonen. Så att jag kunde lägga natten helt bakom mig. Starta ett nytt kapitel, om man ska uttrycka sig lite småfilosofiskt.

morgon laholm
Så här vackert är det ibland.

Nu sover Pippi bättre men jag fortsätter gå upp tidigt. Det är min tid. Och jag har några grejer jag gör, som jag tänkte jag ska dela med mig av. Inte för att omvända dig som är nattuggla, det vet jag att man inte kan hehe. Även om du vaknar 10 så finns det ju saker du kan göra som ökar sannolikheten för en fortsatt bra dag.

Minimum effort gäller. Det får inte vara jobbigt! På morgonen är man skör. Så detta inlägg innehåller inga tips som ”spring en mil” eller ”gör en grön smoothiebowl med massa nötter och bär” eller så. För det är inte sånt som hjälper mig. Hepp!

ETT: ät frukost. För helvete.

På riktigt. Den behöver inte vara ambitiös eller något! Huvudsaken är att den blir av! (OBS egen åsikt lol)

morgonrutin

Så här glamorös är min frukost idag! Pratade om sårbarhetsfaktorer lite på youtube i lördags. I listan över mina står högst upp: mat. Äter jag inte så blir det skit. Ändå glömmer jag det ofta! Inte bra. Frukost övar jag fortfarande på att äta.

TVÅ: gå ut. Utomhus. GÖR DET!

Nu är det ju oftast en grej vi hundfölk gör automatiskt… Skriver ändå in detta för det är en sån grej som jag insett att jag ÄLSKAR. Jag är ju etthundra procent vintermänniska och jag inser att det är lite provocerande, men jag tycker att iskall luft i lungorna och krispig frost under fötterna gör mig gott. För mig slår det ljumma sommarmorgnar.

Så att bara gå ut och andas ett fett andetag och typ bara känna vad det är för väder har gjort massa bra med mig.

morgonrutin
Man måste INTE vara snygg på morgonen. Herregud.

TRE: vakna långsamt

Låt det ta lite tid. OHHHHHHHHHhehahhha detta är känsligt känner jag direkt. Men jag vägrar stressa på morgonen… Alltså hela förskole/frukost/skaivägtilljobbet-grejen. Morgonkaoset. Jag kan inte. Jag måste vakna långsamt. Därav tidig uppstigning.

Och JA, jag fattar att det inte funkar för alla. Jag fattar det, jag är jätteprivvad som kan göra så här okej. Så är det nu. Jag mår skit hela dagen om jag stressar på morgonen. Och krashar totalt sen. Så jag lägger mig svintidigt och går upp svintidigt. Det är bra för mig. (Plus, jag kan inte göra båda… Alltså, jag kan ej vara uppe till 00. Går och lägger mig 21.30 typ. Så, inte så mycket att avundas där!!)

Jag har insett att jag gillar morgonen av samma anledning som jag gillade natten innan. Tystnaden och ensamheten.

Nu är det fredag! Hoppas att ni får en grym sådan <3

Hörs imorgon!


Relaterad läsning:

Om morgonen

Produktivitet

SPRID LITE INTERNET-KÄRLEK

Internet kan vara ett rätt hårt ställe. Och då menar jag sociala medier. Men det kan också vara jävligt nice och kärleksfullt. Det är så jag jobbar för att få det! Jag har så himla många fina personer, framför allt på instagram, som jag aldrig träffat i verkligheten men som jag verkligen tycker SÅ mycket om. Jag följer deras träning och de följer min och vi PEPPAR varandra.

Jag tror stenhårt på att man får tillbaka vad man ger. Till stor del, åtminstone! Sedan jag började kommentera andras grejer mer har verkligen mer kärlek kommit till mig också. Tycker att det är så gött. Och hallå, sociala medier heter det ju. Är ju meningen att man ska snacka – och då är det ju roligare att vara pepp och nice än att fokusera på de poster man inte gillar.

Här är lite mer kärleksbomb jag vill skicka idag. Tre av de personer som jag följt allra längst på instagram, och som jag nu betraktar som nära vänner. Utan att faktiskt ha träffat 2 av de 3!

Levi – skaffade mops ungefär samtidigt som jag och vi har hängt efter varandra sedan dess. Riktigt grym på att ge stöd och att lyssna på mina rants när jag är lack på något eller någon. Guld värd! Skaffade dessutom valp nyss så jävligt kul att ha samtidigt!

Elin – har jag också följt i flera år och är en riktigt snäll och nice person. Hon och Olle (tollare) är så himla duktiga på att både visa de härliga – och de mindre härliga – sidorna av att ha hund. Alltid ett stöd!

Åsa – en stor idol inom hunderiet. Som sedan blev kollega och även kompis. En mentor och en peppig och JÄVLIGT kunnig person! Dessutom en sjuhelvetes fotograf.

Vem vill du skicka lite internet-love till idag? Passa på nu när det ändå är alla hjärtans dag? Jag tycker ju personligen den är lökig men man kan ju göra den till något nice hehe

PEACE, LOVE AND MASSOR AV HUNDGOS <3

NÄR JAG BODDE I PARIS

Jag befinner mig i skrivande stund i Paris. Det är nästan 6 år sedan jag flyttade härifrån. Det är konstigt att vara tillbaka. Kul, såklart, för jag älskar ju denna staden. Annars hade jag aldrig flyttat hit liksom. Men så himla mycket minnen. När jag fick detta i julklapp av min pojkvän så blev jag jätteglad och jätterädd på samma gång.

Jag har bott i Paris i två omgångar. Första när jag var 17. Då gick jag andra året på gymnasiet här, det fanns en svensk del i en fransk skola. Jag kunde ingen franska och kände ingen. Men det gick bra. Jag var en jävligt störig tonåring men högpresterande i skolan. Bodde i världens finaste värdfamilj som jag fortfarande har kontakt med. Ska förhoppningsvis träffa dem imorgon!

Jättesmal och jättearg alltid.

Jag var så himla arg hela tiden. Från högstadiet hade jag en veckovis uppdaterad ”hatlista” med saker som jag för tillfället hatade. Tror att emos och ägg var i toppen nästan jämt. Jag var ju poppare och tyckte att det var VIDRIGT att folk inte kunde se skillnad på en panda och ett emo. Och ägg var äckligt… Tydligen.

Det sjuka är att Petter sa, efter att vi strosat omkring i några timmar här, att jag var arg. Och jag bara ”???”. Men sen insåg jag att jag faktiskt hållit monolog om hur töntigt det var med elektriska sparkcyklar i typ tio minuter. Och ja, tydligt att jag var allmänt arg. Sjukt, ändå. Gick rakt tillbaka till det.

Tror det är att det är så mycket folk och ljud och intryck i allmänhet. Efter lunch sov jag några timmar. Det har jag inte gjort på evigheter. Jag vet ju sedan innan att jag mår bra av att bo på landet, där det inte är så mycket intryck. Men jag har inte upplevt den skillnaden så tydligt innan. Nåväl.


Andra omgången jag bodde här var efter studenten. Jag kom in på amerikanska universitetet. Kunde fortfarande inte särskilt mycket franska men lärde mig. Visste inte vad jag ville läsa men kom som en slump in på konst och litteratur. Så fortsatte med det.

Sen firade jag att bli 21 år genom att slå ut mina 4 framtänder.

Firade 22 och åkte hem. Bilder nedan är från min 22årsdag. Dagen efter åkte jag tillbaka till Sverige och har inte kommit tillbaka förrän nu. Var trött. Hade högsta betyg i nästan allt och hade festat 5-6 dagar i veckan i nästan 2 år.

När jag kom tillbaka till Sverige fanns inte mycket kvar. Jag var helt paj rätt länge innan jag orkade försöka må bra.


Jag bodde i Marais. Min balkong och min trappuppgång (7 våningar, 0 hiss) på bilderna som följer. Och mitt gäng. Mitt fina gäng, ändå. Saknar dem. De flesta i gänget tycker att jag har blivit skittråkig nu. Och jag fattar det. Jag hade h.a.t.a.t mig själv om jag fortfarande var 21. Konstig mening. Men ni fattar?

Nu är jag i alla fall här igen. Jag kanske rapporterar om jag får en kris igen eller något. Nu ska jag försöka se denna stad med nya ögon. Kanske återväcka den förälskelse som en gång fick mig att flytta hit. Kanske vända känslan av ont i magen till något annat. Kanske inte låta den göra mig så arg. Det är ändå över fem år sedan.

Kanske är det dags.

NÄR DET BRISTER (TILL SLUT)

Både i fredags och igår var det tyst här. Jag bröt min streak av dagligt bloggande som jag hållit igång sedan augusti. För det brast. Till slut. Pratade om det på youtube igår:

Jag kommer att blogga torsdagar till söndagar från och med nu. Så här hörs vi inte igen förrän på torsdag! MEN, givetvis uppdaterar jag instagram som vanligt, och Youtube med (onsdagar och söndagar).

Hoppas att ni får en fin vecka!