”Ge fan i hunden!” – om barn och hundar

När Pippi var 3 månader ungefär skrev jag ett inlägg om hur man introducerar bebisar för hundar, eller hundar för bebisar. Det blev mycket uppskattat! Jag skrev utifrån vad jag tänker att jag hade velat läsa innan jag tog hem liten bebbe. Nu är Pippi inte pytteliten längre och det kommer nya problem i och med det. Och så läste jag inlägg på fb härom kvällen där en hund markerat mot ett barn och så började huvudet snurra.

Just denna situation så hade barnet klättrat på hunden, och hunden hade dessutom en leksak i munnen. Hunden hade markerat. Som ju hundar gör av sin natur. Det är givetvis aldrig okej att en hund biter ett barn men jag fattar inte riktigt hur man kan lägga det ansvaret på hunden? Det gör mig uppriktigt ledsen. 

Pippi har jag fått berätta för ca 1000 gånger per dag att man är snäll mot hundar, man klappar fint, och när den ligger i korgen så ger man fan i den. Precis som man ger fan i att dra mig i håret, äta skräp eller peta i stickkontakter. Man får påminna tusen gånger och man får övervaka, men visst fan fattar han. Och jag tänker inte sluta påminna honom om att inte äta skräp heller för jag tycker att det är en bra sak att veta…

Man kan lära en unge att inte klättra på hundar eller sno grejer ur munnen på dem.

Sa jag. Och jävlar vad folk blev upprörda. Berättade att de blev ”mörkrädda” att jag tyckte man kunde förvänta sig att ett barn skulle veta att man ger fan i hunden. Och grejen är att jag blir så förvirrad, för jag har NOLL gånger sagt att ansvaret att ”ge fan i hunden” är barnets. Jag var väldigt tydlig med att ansvaret är förälderns, men att barn inte ska få behandla djur hur fan som helst. 

För djur ska behandlas med respekt!

Det är superjävla naturligt för mig att ge mitt barn ramar för hur man beter sig. Till exempel så FÅR man inte behandla djur respektlöst. Man får inte dra i pälsen, klättra, slåss. Det är liksom NOLLtolerans. Och ja, jag får påminna tusen gånger och övervaka så det fungerar. Jag ger hunden plats att gå undan och allt sånt. Såklart!

Men varför skulle jag inte ge mitt barn ramar? Precis som jag gör med hundar och till och med mig själv. Varför i hela helvetet skulle jag inte berätta för mitt barn att den inte får vara elak mot hunden? Ska hunden behöva ta hur mycket skit som helst eller?

barn hund

Att ge ramar och berätta vad som inte är ok, det är inte samma som att jag slår mitt barn, som vissa verkar tro. För vet ni vad som är kul? Barn kan liksom människospråk, så man kan kommunicera med ord! Jag vet, så ball. (Och ja, man får tillrättalägga miljön med, typ barnsäkra osv, men alltså man kan berätta snällt att ”så gör man inte” och hitta på något annat att göra, liksom. TROTS att min unge är mer vild än tam och superbusig och inte vill vara stilla. Man FÅR inte vara elak mot hunden. PUNKT.

Jag tycker ärligt att det dessutom är förminskande mot barnet att tro att de inte fattar ett skit av vad man förmedlar. Visst att de är impulsiva och inte har så bra konsekvenstänk! Där hamnar återigen alltid ansvaret på den vuxna att övervaka, påminna och avleda. Det är fan INTE hundens ansvar, lika lite som det är barnets, att barn och hund ska umgås rätt. Det är förälderns. 

Det är en helt annan femma om en hund oprovocerat biter ett barn som inte gör något mot den. Det hoppas jag att ni förstår. 

Sen tar jag det jävligt personligt och blir ärligt jätteledsen när folk uttrycker sig så om mig. Att mitt föräldraskap gör någon ”mörkrädd”. Jag låg vaken halva natten efter detta och ältade om jag var en vettig förälder eller om jag verkligen sög så mycket som vissa tror. Kom ändå fram till att Pippi ju faktiskt är svinbra med hundar nu, så NÅGOT rätt har jag nog gjort… Nåväl, i vissas ögon gör man ändå alltid fel så försöker skaka av mig det…

7 Comments

  1. Celine 27 oktober, 2018 at 12:42

    Helt rätt attityd, jag förstår verkligen inte varför hunden alltid ska få all skit när något händer. De reagerar bara på situationen de sätts i.

    Reply
    1. lilly 27 oktober, 2018 at 22:09

      Ja, precis. Alltid ägarens ansvar – oavsett det är i roll som förälder eller bara vanlig person med hund i kopplet på stan!

      Reply
  2. Anki 27 oktober, 2018 at 18:30

    Helt rätt tänkt !! Bra skrivet. Har själv hundar, och barnbarn, som jämt behöver påminnas om hur man klappar mjukt o snällt, och låter hunden vara i fred om den går undan, eller ligger o sover. Och främmande barn behöver övervakas, många rusar bara pang på hunden, som kan bli alldeles förskräckt, och det är ej ok. Kan skriva hur mycket som helst om detta ämne…

    Reply
    1. lilly 27 oktober, 2018 at 22:11

      Man ser ju otrolig skillnad på hundvana barn (och vuxna!) och det är ju inte något som kommer ”gratis”. Man får ständigt ha koll! Tack för din fina kommentar, känns skönt att höra att man inte är helt ute och cyklar 😉

      Reply
  3. Annika 28 oktober, 2018 at 07:26

    Word!!!✌️

    Reply
  4. Pil 1 juli, 2019 at 20:20

    Intressant att läsa. Satt och googlade på hundar och barn efter jag återigen har problem med våran 1,5 åriga dotter. Vid vissa tillfällen får hon för sig att det är jättekul att sparka våran hund. Och när jag säger till henne vilket jag direkt gör då jag ser att det är på gång tycker hon att det är kul och skrattar, sedan försöker hon om och om igen. Vanligtvis brukar jag stänga av så hunden får vara ifred i hallen, men han hatar att bli utestängd. Så nu kom jag på att jag skulle stänga ut dottern istället. Då fick jag en ordentlig reaktion iaf för det var inte populärt, hon förstår det mesta vi säger till henne så jag hoppas hon förstår lite vad jag menar med det. Hunden tyckte det var helt ok ?
    Jag tycker vi har varit så noga hela tiden eftersom vi vet att våran hund tycker att barn är jobbiga sedan innan hon kom och är van att leva ett lungt och behagligt liv men det är inte helt enkelt…
    Så hur gör man med barnet ? de andra djuren på gården lever vi ju inte med dygnet runt så de är inga problem, andras hundar går också jättebra. Hunden gör det ju jättebra men jag vet ju att det kan vara en hårfin linje mellan att de fungerar jättebra med barn till att de inte vill veta av dem… Nu känner han henne och vet att vi håller koll men jag vill verkligen inte att det någonsin får ske.

    Reply
    1. Lilly Norfeldt 26 juli, 2019 at 14:29

      Hej! Ja, det är ju klurigt med den åldern… Alltså, man får nog bara vara envis. Min är 2 nu och har perioder från och till där han testar. Typ ”får man dra i svansen nu då!!?”. Rätt tålamodsprövande men jag är envis som en åsna på gott och ont, hehe. Väljer bort andra fajter som jag inte anser vara lika viktiga för att orka. Tror man får tänka lite som med andra potentiellt farliga grejer – man FÅR inte peta i stickkontakter, man FÅR inte plocka fimpar utomhus. Till exempel. Vissa grejer är ju bara förbjudet och så är det med det. Och så får man påminna 5 miljoner gånger i vissa perioder. Det går över, de är inte så här små så länge till.

      Hejar på dig! <3

      Reply

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.