INKALLNING ÄR EN FÄRSKVARA – hur jag startar upp träningen efter en paus

Är på otroligt gott humör, och har varit de senaste dagarna. Förutom en. Kanske är det snön. Kanske är det detta: Älskade hundskrälle har inte fått vara lös på över en vecka. Två, nästan. Anledning: löp. Som jag förstått det är det främst under höglöp man inte ska göra det MEN jag gillar inte hur hennes tanke har varit under promenaderna innan det heller. Hon har så uppenbart varit på jakthumör. Både efter vilt och hanar… Nej, då blir det långlina på och försöka kompensera genom att gå extra långa rundor.

Vad som händer när Gun inte får vara lös:

  • Hon blir skälligare mot folk och när det låter hemma
  • Drar mer! Eller ja, hon försöker börja dra men jag får påminna. Väldigt ofta.
  • Hon blir vaktigare

Sen är det såklart också mycket av detta som påverkas av att hon löper, såklart. Men ändå.

För Gun är det svinviktigt att få vara lös. Så är det kanske inte för alla hundar, tänker jag mig. Men både den här lilla kooikern och min tidigare rottweiler Bulten hade nog aldrig kunnat ha ett fullgott liv utan att få rusa av sig ibland. Det hade liksom tagit så himla mycket av deras livskvalitet.

Följsamhet och inkallning är färskvara

Eftersom Gun inte varit lös på ett tag vill jag berätta lite hur jag tänker när jag då startar upp träningen igen. För jag tänker att det är en färskvara, följsamhet och inkallning!

Följsamheten är alltid basen för mig. Det är hur uppmärksam jag känner att hon är på mig som avgör om jag släpper henne. Så:

  • Tar hon spontan kontakt? Frivillig, utan att jag säger något alltså? Här kan du se ett exempel.
  • Märker hon om jag stannar eller byter riktning på promenaden?
  • Reagerar hon snabbt och GLATT på min belöningssignal? (Jag säger ”japp”)

Om alla de punkterna kan svaras JA på, då kan jag släppa henne. Jag brukar ha specifika platser under min vanliga morgonpromenad då. Jag vill ju att sannolikheten att vi misslyckas ska vara så liten som möjligt – att släppa henne på en plats med massa störningar, eller på ett helt nytt ställe som varken hon eller jag är vana vid, skulle inte bli så bra tror jag. Inte när hon är helt otränad.

När jag släppt henne är jag tyst, förutom att jag säger ”japp” när hon tar kontakt. Ibland slänger jag in inkallningsordet när hon är påväg mot mig (hit, säger jag) och belönar då extra mycket! Detta för att bara påminna om att det är så det heter när hon springer mot mig. Och att det är extra kul!

Inkallningsträning ÄR kul, jag lovar

Hur är din hund? Märker du någon skillnad på när den får vara lös jämfört med när den varit kopplad en längre period? Är du bra på att träna inkallning i lagom doser? Om du vill lära dig exakt hur jag gör, även för hundar som aldrig varit lösa någonsin innan, så tycker jag du ska haffa en biljett till min föreläsning på Boon! Den 7 februari blir det lös hund-kurs fast i föreläsningsformat alltså ❤️

Inkallningsträning är SUPERkul! Lovar hehe. Ser fram emot att lära dig allt jag kan om det 😍

Till sist: kolla gullig Gun som får springa lös för första gången på vad som känns som en evighet 😍😭

Vi hörs snart igen! Haffa plats på föreläsningen HÄR! Man måste inte bli medlem alltså utan man kan köpa en biljett till bara det eventet! KRAM

2

2 Comments

  1. Amanda 31 januari, 2021 at 11:10

    Min tollarhane på drygt ett år kan inte vara lös om det inte finns staket runt. Typ fårhagen funkar. Det handlar inte om att han inte är duktig på inkallning, för det är han. Men problemet vi har är att är han lös i någon typ av skog kan han dra på vilt. Det är väldigt mycket jakt i honom. Han har dragit två gånger i sitt liv. Första gången vid 9 månaders ålder. Då jobbade vi med inkallning och vår ”bubbla” i 2,5 månad och sen tyckte jag att han hade skött sig så fantastiskt bra att vi provade igen. Första promenaden gick det bra, och andra. Sen kände han antagligen någon viltdoft eller såg något för helt plötsligt bara stack han som en raket och kom tillbaka alldeles stissig och andfådd 3 minuter senare. Då bestämde jag mig, Långlina/koppel på i ett år förutom i träning (tränar mest jaktapportering) eller på instängslad yta. Och förstås fortsätta träna inkallning. Så nu är han kanske lös i fårhagen 1 gång i veckan (går inte att släppa när det är för mycket liv och rörelse där, då blir det för svårt). Tycker att jag märker att han gör som små glädjefnatt i kopplet oftare när han inte får vara lös. Man liksom ser att han skulle behöva lätta på trycket. Försöker ändå tänka att han ju får springa i apporteringen och vi har påbörjat lite dragträning så att han ska få pysa ut även då. Och så fystränar han i vattentrask. Det blir inte samma sak, men det är vad som funkar just nu. Tänker att när unghundsimpulsiviteten lättar och han klarar av att byta fokus mellan olika saker fortare/lättare kan det vara värt att utvärdera igen och se om det kan funka. Men jag har också förlikat mig med tanken att han kanske kommer vara så pass viltgalen att det är såhär det kommer vara i hans liv. Det vore tråkigt (för oss båda), men det är inte jordens undergång.

    PS. Det går också bättre att ha honom lös i grupp. Så där det är bra sikt kan jag släppa honom om vi går med andra (inte jaktgalna) hundar. Då är han så fokuserad på att interagera med dem att jaktintresset blir sekundärt. Så det är en lättnad. Då kan han iallafall få rusa av sig ibland med sina bästa kompisar.

    Reply

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.