INLÄRNING och UPPFOSTRAN

Inlärning och uppfostran, två saker som man ofta uppmanas göra skillnad på i hundträningen. Men vad menar man? Vad innebär det?

inlärning vs uppfostran

Så som jag utläst det menar man att:

Inlärning: ex. tricks, tävlingsmoment
Uppfostran: ex. gå fint i koppel, inkallning

Och att man då ska skilja sätten man gör dessa olika saker på. Men, är det verkligen vettigt? Vi tar ett exempel som jag också ofta hör:

”Men han är ju duktig på träningen”

Det är ju inte ovanligt att man hör att en hund är såååå duktig på lydnadsplan, men att vardagslydnaden inte alls funkar. ”Hunden lyder bara på träningsplanen”, säger de. Och då vill jag bara fråga: hur tränar du på lydnadsplan? Och hur tränar du på promenaden? Tänker du över huvud taget på hundträning på rastningen – eller tänker du att det ska hända av sig själv?

Ofta har man inte ens slagits av tanken att det har med träning att göra. Och hur du tränar. Din hund kommer att fortsätta skilja på träning (roligt på träningsplan) och vardag (ingen träning, beter sig som den vill) så länge DU gör den skillnaden. För för hunden ser det förmodligen bara ut så att den vet att chansen till belöning inte existerar annat än när matte har träningsväst på sig och de befinner sig på brukshundklubben.

inlärning vs uppfostran

Man kan träna in att gå fint i koppel med samma principer och metoder som man tränar ”sitt”. Med tydliga kriterier (till exempel att kopplet ska vara slakt) och en plan för belöning likväl bestraffning (att till exempel byta håll vid spänt koppel, eller att stanna) kommer man väldigt långt! Och såhär:

Varför skulle hunden göra skillnad?

Det är endast vi människor som lider av föreställningen att vissa moment faller inom kategorin ”uppfostran” medan andra är kul och mer inlärningsmässiga. Sorry, men det är sant.

Inlärning är roligare

Min erfarenhet, både som hundinstruktör och som hundförare, är att detta tänk är en riktig tankevurpa. (Som jag dessutom själv varit i!)

inlärning uppfostran

För det det jag ser i mitt möte med kunder och hundar är att detta tänk gör att folk tränar inte på vardagsgrejer. Alltså, man tror att det inte ska tränas, det ska bara bli. Det räcker med att du äter först och ryter ifrån ibland så ska hunden fatta vem som bestämmer. Men vi tar ett exempel till:

Hur många gånger belönade du valpen för sitt? Hur många gånger belönade du slakt koppel? Finns det verkligen inget samband här?

För att dra liknelsen ännu längre: kan din hund något tricks? Säg high five (bara för att min mops älskade det. Har du ett annat tricks i huvudet så låtsas att jag skriver det!). Hur lärde du in det? Hade ni kul? Hur många belöningar gav du?

Tänk om din hund var lika taggad på inkallning som på high five. Bara föreställ dig det. För det kan den bli – om du tränar! Din hund kan tänka ”YES! PARTY” lika mycket på att gå fint i koppel, som vid inkallning, som vid tricks. Prova!

inlärning uppfostran

Slutsats: träna på grejerna. Lär in sådant ni kommer att ha nytta av även i ”uppfostran”. Lär in hur man beter sig i kopplet, lär in hur man hälsar fint. Livet blir så himla mycket enklare!

Summan av kardemumman: skilj inte på inlärning och uppfostran!


Efter att jag skrivit klart detta, men innan det hann publiceras (publicerar ju bara torsdagar till söndagar) så kom detta inlägg upp på eminenta Jessica Manns sida! Great minds think alike, som man säger hehe. Och ja, det är samma Jessica som jag intervjuade tidigare denna månad!

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte.