KÄNNA LJUSET SKYMTA

Jag vågar nästan inte skriva det, men det börjar nog vända nu. En fördel med att ha gått igenom många vårsvackor och depressioner genom livet är att jag numera inser att de går över. Varje gång! Att man får ge det tid och ta hand om det man kan. Sig själv och de som betyder något.

Jag är utomhus mycket. Jag vet att det gör mig gott. Ändå är det ibland svårt att minnas. Men jag ser tydlig skillnad på de dagar då jag varit ute mycket jämfört med de där jag inte orkat. Så minsta lilla ork så ska jag ut. Och när jag inte har orken är det okej också.

lilly norfeldt

Att vistas i naturen har alltid funnits med mig sedan barndomen, trots att jag är uppvuxen i stad. Vi brukade gå vid Delsjön eller i Skatås och ute i skärgården. Grilla korv, äta mackor och dricka varm choklad. Men jag tappade bort det i tonåren.

När jag skaffade hund efter jag flyttat ut på landet så hittade jag tillbaka. Och när barnet föddes insåg jag att jag ville visa honom. Vi är mycket utomhus varje dag och jag låter honom och Gun klättra omkring i sin egen takt och det är underbart. Det behöver inte vara så komplicerat eller storslaget.

Det var det dock i helgen! Lite mer storslaget, alltså. Vi packade ryggsäck och gav oss ut. Grillade. Jag hade med mig kameran.

Jag tänker inte på det när jag är i det, men nu när jag börjar känna mig lite starkare igen så blir det tydligt. Har varit så skör hela vintern och våren. Kanske ser stark ut men det är för att jag måste. Och vill. Men jag märker att jag tar åt mig av allt, utan filter. Och det gör mig så trött.

Jag ser fram emot att hitta min styrka igen, och våga göra det jag är bra på. Våga sticka ut mer. Våga gå emot, säga vad jag tycker. Jag orkar det inte nu. Men snart. Snart ska jag våga.

Det får bära eller brista. Om det brister kan jag flytta ut i skogen och bli ett litet troll, det är lugnt med mig faktiskt.


Ps. Gun började löpa igår! Hade det på känn, skrev till och med till uppfödaren förra torsdagen och undrade om det inte var lite för tidigt. Och vi kom fram till att det nog bara var allmän unghundsgrej. Men nu löper hon, 7,5 månad gammal!

(Visited 11 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.