KÄNSLIGA TIPS FÖR HUNDMÖTESTRÄNINGEN

God morgon! Jag får ganska mycket frågor om hundmöten just nu och jag tänkte att det var på tiden att ”komplettera” detta inlägg och denna video. Så här kommer några tips för dig som kämpar med hundmöten just nu! Som vanligt är detta utifrån mitt perspektiv (eftersom det är jag som gör den här bloggen…) och det finns såklart fler sätt att träna. Om det nu var någon som trodde att jag hoppat upp på min högsta häst och kände mig fullärd eller nåt 😉😉

Fokusera på känsla

Vad känner din hund när ni möter andra hundar? Detta är så himla viktigt. Jag vill inte att hundmöten ska vara någon stor grej – men om min hund tycker att det är det så behöver jag vända känslan. Det finns väl kanske framför allt 2 olika typer här:

Den superduperglada som bara vill hälsa:

Här är ju känslan för den andra hunden positiv. Till en början. Men oftast vänds detta av evigt tjat (”nej, fido!”) och frustration från hunden. Tills slut kopplat fenomenet mötande hund ihop med tråk och stress.

Frågor att ställa dig själv om du har en sån här hund:

  • Hur kan jag ha en glad känsla men som inte är riktad rakt i nyllet på den mötande hunden. Till exempel kanske det finns en distans från mötet där din hund är lite mer lugn och harmonisk trots att den ser den andra hunden? I så fall är det toppen att sträva efter flest hundmöten på det avståndet.
  • Finns det något min hund kan göra för att få utlopp för sina känslor (som inte är att hälsa). Till exempel att springa av sig innan och efter hundmötet? Att nosa? Leka?
  • Hur kan jag undvika att göra det värre? Till exempel genom att lova att inte rycka och dra.

Den som skriker ”backa”:

Och den skriker det genom att skälla, då. Den vill absolut inte gå närmre. Känslan är inte alltid proportionerlig till ljudet här, ska sägas. Det finns rädda hundar som inte låter så mycket – och de finns hundar som pratar med väldigt stora bokstäver i allmänhet.

Men här är frågor du kan ställa dig om du har en hund som verkar rädd/osäker i hundmöten:

  • På vilket avstånd blir hundens känslor lättare att hantera?
  • Eller: på vilket avstånd blir det övermäktigt? (Det är det avståndet du ska undvika)

Hur vänder man känslan då? Vi vänder på det lite först: hur vänder man INTE känslan?

Till exempel så är att säga ”nej” och rycka i kopplet ett superbra sätt att få en hund att avsky hundmöten. Skulle säga att de flesta hundar får en värre känsla för hundmöten då.

Ett vanligt tips är att sätta hunden vid hundmöten och låta den se när annan hund går förbi. Det skulle man kunna säga är nästan motsatsen och gör i princip bara att hunden behärskar sig istället. Ren lydnad alltså och jag ser sällan (läs: aldrig) någon som lyckats få avslappnade hundmöten med denna metoden. Snarare sitter hunden och spänner sig så att den nästan sprängs och nästa gång man ser en hund så blir det värre.

Jag tycker att avstånd och ätbara belöningar (typ mjukost och såna som tar lite tid) är ett trevligare och enklare sätt att vända känslan. Så skit i kontakten och vad gör och fokusera på känslan! Och när jag menar känsla menar jag alltså inte överlycklig – men avslappnad och odramatisk.

Jag tar gärna en så stor båge som möjligt förbi ett hundmöte – av ren artighet. Det är trevligare för båda hundarna och minskar oftast stressen. Försök se på vilket avstånd din hund är bekväm, det är nämligen där som guldet finns och då kan du ge mat/godis. Du ska inte ge godis för att locka med dig hunden!

Känner den annorlunda när ni träffar och umgås med andra hundar? I så fall finns en risk att det är kopplet och du som påverkar. Så fortsätt läs!

…din egen också

Okej så många hundar har problem med möten i koppel men inte möten lösa. Och här tror jag vi kommer in på klassikern som folk brukar kräkas ur sig när man ber om råd i hundmötesträningen: ”gör ingen stor grej av det”.

Och lika mycket som jag avskyr det uttrycket (för det är inte direkt så konkret…) så ligger det ju något i det. Om vi själva drar upp axlarna, håller andan och får en klump i magen så påverkar det ju hunden. Så det kan vara värt att ställa sig frågan om vad du själv tycker om hundmöten.

Och om svaret är ”en stor grej” (och gärna jobbig med va) så behöver du faktiskt vända din egen känsla också. När jag gick i DBT fick jag lära mig att småle för att hantera stress. Det funkar faktiskt ovanligt ofta. Så prova att småle och tänka ”åh vilken fin hund” eller nåt när ni får hundmöten. Bara prova!

Och ja du kanske kommer att se lite tokig ut MEN seriöst hur mycket hellre möter du inte själv en person som småler och åtminstone försöker se glad ut än en som ser ut att ha fått ett dödsbesked precis? För jag skulle nästan sätta pengar på att du inte ser så glad ut i hundmöten just nu? Bjud på ett fånigt leende! Världen behöver mer sånt

(Visited 262 times, 3 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.