Nu har jag haft en Nederlandse Kooikerhondje – eller Kooiker som vi ju säger – hos mig i några månader. Så, dags att analysera lite! Först och främst vill jag hänvisa till varför jag över huvud taget valde denna ras.

För det jag föll för var hälsostatusen. Nederlandse kooikerhondje är en synad ras och varenda individ granskas. Jag har tidigare haft två hundar som blivit sjuka och dött alldeles för unga. När andra hunden dog, på tok för tidigt, på grund av rasbunden ohälsa, så hamnade just sundhet högst upp på min lista. Och kooikern är en relativt frisk ras. Att den är nätt i kroppsbyggnaden vägde också till fördelarna, då energiska raser av större typ ofta löper högre risk för skador.

Några andra fördelar som ledde fram till beslutet att detta var en passande ras för mig var bland annat även:

• Alert, pigg och snabb
• Nästan ingen pälsvård
• Aktiveringskrav (dvs motion och hjärngympa som behövs) som motsvarar den av en rottweiler eller Schäfer
• Lättlärd och arbetsam
• Förig – dvs en ras som gärna tyr sig till sin förare
• Mycket personlighet

Min kooiker – och hennes starkaste egenskaper:

Och hur blev det då? Jo, inte långt ifrån. Man tar det ”onda” med det goda. En alert hund har lätt att bli lite reaktiv, det är ju rätt logiskt. En hund som är alert och uppmärksam på omgivningen behöver ofta hjälp att sortera så den inte bara ”tar in” allt. Gun reagerar snabbt och stundtals kraftigare än jag trott på yttre grejer.

Det kan vara på ”riktiga” hot, som att någon springer mot henne. Men nu i spökåldern kan det lika väl vara ett löv som är HEMSKT… Det går över med tiden. Vi jobbar på relation och en del motbetingning (skvallerträning, kan man säga. Men jag gör liiite annorlunda än vad som står i min generella guide som du kan läsa här)

Min kooikervalp är känslig som satan. Höjer jag rösten blir hon på riktigt rädd. Har gjort det 2-3 gånger, samtliga för att jag varit trött och hungrig i kombination med att hon inte vetat vad hon ska göra i en situation som varit läskig för henne. Jag brister i träningen, men jag är bara människa. Jag skäms när jag ryter ifrån men jag kan inte göra mer än att försöka förebygga så det inte händer igen + att bygga vår relation bättre. Men det är rätt förvånande hur rädd hon blir, faktiskt.

Här skrev jag om kooiker vid 5 månaders ålder.

Plus och minus

Att hon är rolig och med mycket personlighet ser man direkt. Hon har mycket humor och egna idéer. Hon är arbetsam och kan jobba mycket och länge!

Precis som alla lättlärda hundar är även det på gott och ont – för de lär sig ju ”ovanor” lika snabbt. Om mitt barn applåderar och blir jätteglad när hon skäller på honom när han hoppar i soffan så tror hon att det är rätt.

Det märks tydligt att hon har gårdshundsegenskaper – hon vaktar gärna och med allvar. Till skillnad från mopsen som gärna ”vaktade” genom att halvskälla om uppmärksamhet så visar min kooiker tydligt att besökare EJ är välkomna, om jag inte uttryckligen säger så. Alltså genom att hälsa och att säga till henne att det är okej.

När vi möter folk och hon går okopplad så beter hon sig också helt annorlunda jämfört med mina tidigare hundar (mops och rottweiler). Hon vill INTE hälsa utan tar en vid sväng ut från personen. Det tycker jag är skönt! Så OM då en inkallning skulle misslyckas så vet jag åtminstone att hon inte går fram till personen.

Det jag saknar mest är ”naturlig” passivitet. Det man kallar av-knappen. Hon är fullt ös hela tiden om man inte styr henne.

Nederlandse kooikerhondje – individen Gun vs rasen i stort…

Vill verkligen poängtera att detta gäller MIN kooiker, inte alla. Individuella skillnader finns absolut! Jag tror att Gun är hyfsat rastypisk i många delar, men i vissa är hon det inte. Dessutom är hon bara 6 månader så när hon blivit lite vuxen så lär det se annorlunda ut. Ska bli spännande att göra mentaltest när hon är runt året! Men det pratar vi mer om längre fram.

Läs med om kooiker på Svenska Kooikerhondjeklubbens hemsida här!