HÄLLEFORSEN – det hemliga vattenfallet på Hallandsåsen

in PERSONLIGT on Share

Hälleforsen – vattenfallet, tips och hur man hittar dit!

  • hälleforsen vattenfall

Hälleforsen – ett vattenfall på Hallandsåsen

I lördags ville vi på äventyr. Pippis pappa, som fått nys om ett vattenfall på Hallandsåsen, fick köra och jag läste vägbeskrivning. Inte lätt att hitta och jag som inte bott här så himla länge, samt är världsrekorddålig på att fatta vägbeskrivningar, hade absolut inte hittat om inte P varit med haha. Men men. Vi kom fram!

Först en lugn bäck, så söt och snäll men som sen bara HAH! jag ska falla rakt ner här!!!! Så blev den ett vattenfall. Sjukt! Vi satt högst upp ett tag, innan vi började klättra neråt för att hitta en plats att dricka kaffe på.

Väldigt skönt att vara två vuxna när Pippi är med. Han är superduktig på att balansera och klättra nu, men det är ändå väldigt läskigt tycker jag. Eller ja, särskilt när det är ett STUP av VATTEN han vill klättra vid. Olyckan blir ju lite väl stor om han skulle trilla, jämfört med om han trillar hemma på tomten, liksom. Men han får mer och mer koll på benen. Och bryr sig inte nämnvärt om pappans hand en decimeter bakom ryggen i de värsta branterna.

  • hälleforsen vattenfall

Gun utforskade. Tips om du har hund med: träna följsamhet innan! Gun var lös hela tiden eftersom jag var rädd att kopplet skulle trassla in mig, henne eller barnet när vi gick på de hala och branta stenarna ner bredvid fallet.

Det går säkert att ha koppel också, såklart, men jag tyckte det var väldigt skönt att slippa!

Gun poserade.

Och jag försökte få barnet att också posera. Blev en suck.

Vilken avslappnad kaffe… 😅 Barn och vatten alltså! Som magneter.

Hur ball kan det vara?

Jag måste säga att jag blev så himla överraskad. Hade hypat upp detta i huvudet lite innan och hade ändå ganska höga förväntningar tror jag. Samtidigt i bakhuvudet vet man ju att det ÄR i Sverige och dessutom inte direkt det största i landet. Så jag tänkte ändå att ”hur cool kan det vara egentligen”. Och svaret på det är: hälleforsen var pretty cool. Eller ja, det var svinfint och väldigt coolt, faktiskt.

Rekommenderar helt klart ett besök!

Och om du ändå är i krokarna, passa på att dra till Snibe Stua också, vettja! Riktigt kul det med  😎

  • hälleforsen vattenfall
  • hälleforsen vattenfall

Vägbeskrivning till Hällaforsens vattenfall:

Efter vi kommit hem fick jag veta av min kompis att Linda Lomelino tydligen gjort en Laholmsguide strax innan, där Hälleforsen var med! Synd att jag inte hittade den innan vi gav oss av, men den är ju på engelska så säkert därför! Såhär vägbeskriver hon i alla fall:

Start in Hasslöv and drive towards Vindrarp. Drive past Lugnarohögen, and continue on that road for a few minutes until you see a sign on your right saying ‘Rollstorp’. I think the sign is yellow and red and it looks like a private road but it isn’t. Take a right here and drive past some houses, up the hill through the forest.

After a little while, you’ll pass a house on your right that says ‘Sjömansvila’. The landscape will open up and right when the forest starts again there is an old road barrier (I have no idea if that’s what they’re called! ‘Vägbom’ in Swedish) on your right side. Stop here and walk into the forest. After about 50-100m the path will divide itself into two, take the left path and continue on this path. After about 500 m you’ll find the waterfall!

Här är hela guiden till Laholm! Så jäkla kul att Laholms kommun satsar på den här typen av marknadsföring  🥰

Snart blir det mer valptema här på bloggen, jag märker ju att det kommer in måååånga som vill ha tips! Så hoppas att du ska gilla det, även om just du kanske inte har valp nu ❤️ 

Vi hörs snart igen!

/Lilly

I SEPTEMBER – instaångest, podd-premiär och tävlingar

in FÖRETAGANDE PERSONLIGT on Share

Så tog en månad slut igen och en ny har börjat. Löven är gula röda och orange nu och det är min bästa årstid. Börjar verkligen l.e.v.a – vill jogga, skriva, måla, baka, fixa. Men först ska vi titta på september månad och vad som hände då – till stor del genom min systemkamera 🧡

Just nu har jag bromsen ständigt nedtrampad, dock. Det har varit intensivt de senaste veckorna och jag har mått väldigt… mörkt. Svårt att beskriva.

I en tid där varenda ångestförnimmelse hamnar under hashtags och flyger förbi i flödet så känns depression så himla intetsägande. Även om det är det jag har (eftersom jag är bipolär) så känns det svårt att prata om. Vill liksom inte riktigt prata om det, betyder inget när det är så urvattnat. Missförstå mig rätt nu – tycker det är toppen att folk vågar dela med sig av högt och lågt såklart. Men så är ju LIVET – det är inte psykisk ohälsa att känna en ”negativ” känsla. Det är så det är för alla. Tycker för övrigt detta blogginlägg sätter huvudet på spiken i detta ämne.

4 september – BPH och inställd tävlingsdebut

Tävlingsplanerna har officiellt blivit inställda för mig och Gun. BPH fick brytas och det innebär att vi inte får starta brukstävling, som vi hade tänkt göra i november. Surt, men så kan det vara! Finns ju massor att göra och träna på ändå. Försöker tvinga mig själv till brukshundklubben lite då och då för att träna, trots att vi inte går kurs och trots att vi inte riktigt har en deadline. Både Gun och jag mår väldigt bra av att träna lite mer riktat.

Snart är det Hallandskampen, så det kanske vi kan delta i! Hoppas.

Tycker mentalitet blivit tusen gånger mer intressant nu och spanar lite på distanskurser på Svenska Kennelklubbens hemsida.

Företagarmässigt har det varit en succé-månad! Och jag har varit med i en podd!

Min älskade onlinekurs Promenadproffs stängde för nya anmälningar den 9/9 och överträffade alla mina förväntningar. Att ha en onlinekurs är det bästa som hänt mitt företag! Otroligt smidigt och plötsligt är det lönsamt att vara instruktör utan att spendera alla kvällar i veckan på en kursplan. Är så tacksam att jag hittade Linda, som lärt mig allt jag kan om sociala medier och om onlinekursande!

Det var även henne jag gästade när jag var med i mitt livs första podd! Podden heter We Are Influencers och är en av de jag fastnade för när jag började med bloggen och sociala medier. Så många häftiga gäster och idéer! Är stolt så jag spricker att jag får vara med ❤️ Hojtar när avsnittet med mig är ute!

Jag har även gjort mitt första bloggsamarbete! Mycket kul – känns som det passar som handen i handsken och hoppas även att ni som följer mig tycker att det var givande ❤️

Planerna för oktober kan jag berätta om en annan gång, det blev så mycket nu. Njuta av ljuset, temperaturen och frisk luft – det ska jag göra. Och fånga fina solnedgångar på kvällspromenaden!

BPH – beteende- och personlighetbeskrivning Hund

in SKAFFA HUND - GUIDE on Share

BPH är som ett personlighetstest för hunden, kan man nästan säga. Fast lite djupare, för hundars personlighet har mycket med medfött beteende att göra! Man utsätter hunden för olika prövningar för att se vad de har i bagaget, så att säga! I denna video går jag igenom:

  • Varför man gör BPH och allmän fakta om testet
  • Vilka moment som finns
  • Och hur det var för mig och Gun att göra detta!

Jag är otroligt glad i denna hunden, och jag tycker på något konsigt vis att det känns lite (LITE) skönt att ha på papper att hon inte är en helt enkel hund. För, till skillnad från till exempel ett lydnadsprogram eller en rallylydnadstävling, så har BPH inte med träning att göra. Det beskriver mer hur hunden hade varit utan träningen.

Nu ska vi forsätta träna och ha kul. Låta Gun mogna. Sen få vi se hur det blir!

MENTALTEST, PROMENADER & GÖTEBORG

in PERSONLIGT on Share

Vilken vecka! Förutom dygnet runt-pill med lanseringen av promenadproffs (dvs min bästa kurs) så har vi varit i Göteborg!

Framför allt reste vi dit för att Gun gjorde mentaltestet BPH igår, jag ska berätta allt om det lite senare när jag samlat ihop alla grejer. Men vi träffade även en vän som jag tränat med på tiden jag hade Rottweiler. Gillar verkligen hennes sätt så det var kul att ses igen!

  • duktig miniGun på budföring <3

Hon är så bra och har vuxit så satans mycket det senaste halvåret! Vi har faktiskt blivit ett litet team.

Innan BPH snackade vi ihop oss lite, Gun och jag. Mormor nickade uppmuntrande.

Det gick tyvärr INTE att göra BPH med Gun. Inte mogen än. Dålig start redan när vi kom dit, kände jag. Så vi fick avbryta.

Är såklart väldigt ledsen över det. Å ena sidan.

BPH är alltså ett slags mentalitetsprov där man vill se hundens medfödda egenskaper, jag kommer att ge mer info om detta på min youtube senare. 

Såhär: Gun har alltid varit svår. Väldigt svår. Mycket känslor. Och rädslor. Och vi har jobbat så jäkla hårt med självförtroende, tillit och . Sedan i våras har jag känt att hon vuxit enormt mycket, till stor del tack vare att vi vågat oss ut på kurs hos Laholms Brukshundklubb ❤️ Jag hade aldrig anmält Gun till BPH för ett år sedan men trodde verkligen att vi kommit såpass långt att hon skulle vara mogen nu. 

Å andra sidan är det så tydligt vid sådana prov att det är det hunden har innerst inne som kommer fram. Som Cia sa: ”detta är hur Gun hade varit om du INTE jobbat med henne”. Det tyckte jag var fint. Och sant.

Cia som också har en känslig vovve ❤️

Så jag känner på ett sätt att det är lite av en tröst att veta att det inte bara är jag som fuckat upp henne, eller förstört henne. Såna tankar har jag haft återkommande de senaste nästan 2 åren. Har mått så jävla dåligt över att jag inte löser henne, att jag inte fattar. Men nu finns det alltså på papper att Gun vid två års ålder är jävligt svår och har jävligt mycket rädslor. 

Vi kommer kanske göra ett nytt försök om något år då hon landat mer. Förhoppningsvis hjälper mognat. Eller så gör vi något annat. Vi har mycket att jobba på. Och jag försöker se fram emot det. Eller, jag SER ju fram emot det!

Du och jag, Gun ❤️

foto: Emy

”HON GÖR JU DET BARA FÖR ATT HON FÅR GODIS”

in HUNDTRÄNING - vardag on Share

Här om dagen (när jag spelade in vlogg) gick jag i skogen med Gun lös och såg i ögonvrån att hon stannade upp. Jag pillade med kameran alltså. Men så kom hon till mig och jag bara kanon hej hej på dig. SEN såg jag att det stod två personer och en hund där. DÅ blev jag jätteglad! Guuuuuuuuuun, du valde just mig över att undersöka inkräktarna i din skog?! Här ta allt mitt godis!!!

Nä inte riktigt. Men visst fasen vill jag belöna skiten ur ett sådant beteende!

Efteråt kom jag att tänka på ett uttryck jag ofta hör (ursäkta men) gubbar säga. ”Hon gör ju det bara för godiset”

Och? Två grejer stör mig mig detta. Ett: jaha, hon GÖR ju det?! Kanon!!!? Två: varför vill jag att hon ska göra det då?

Okej låt mig utveckla

Jaha – hon gör det ju i alla fall! Alltså, jag tycker det är skitbra att hon tänker ”en annan hund/människa/whatever, hade varit kul att springa fram MEN matte har roliga saker att bjussa på”. Det är ju bara bra?! Och alla ni som försökt stå med en köttbulle och bryta en hund som inte tränat på det där innan vet ju att det är jättesvårt. Man måste liksom öka svårigheten gradvis såklart! Men kul för de som tror att det är så enkelt att träna hund att man typ kan visa en godis och då kan hunden 40 beteenden på kommando :))))

Två: vad skulle jag vilja att hon gör det för?

Vill jag att min hund ska ha ett *driv* typ att jobba helt utan att få nåt? Som en sån skithurtig person med 400 bollar i luften som ba DETTA ÄR LIVET :)) och liksom bara frodas av att få vara duktig?

Eller vill jag att hon lyder för hon är rädd för mig? (Obs ”lyder” är inte rätt ord ju, Gun gjorde ju detta frivilligt utan att jag gav henne kommando). Har respekt för mig? Eller vad?

Nä det där kan vi väl sluta säga bums va?

Här är vloggen förresten: