Jag tycker att spår är väldigt gött. Inte särskilt kul, kanske. Men det är bra aktivering som ger en trött hund, både mentalt och fysiskt. Förhoppningsvis blir det bruksspår vi tävlar i, men det är för tidigt att utläsa.
I måndags fick Gun prova sitt livs andra spår! Första gången fattade hon inte alls, men det spelar ingen roll. Denna gången gick det bättre och jag tänka berätta om hur jag tänker kring spårinlärning.
Spårinlärning – så här gör jag
Innan man börjar gå
Du behöver
- Sele
- Koppel eller lina
- Godis (mjukt, i små bitar)
- Snitslar (eller bajspåsar, vantar eller liknande du kan fästa som riktmärken)
- Spårslut – en leksak, mer godis eller varför inte hundens lunch?
- Tålamod hehe
Vindriktiningen är bra att känna till. Första spåren lägger jag gärna i skogen och när det är hyfsat vindstilla. Men det är bra att känna till att vinden ska vara i ryggen på dig när du lägger spåret!
Ta sikte innnan du börjar gå! Och kolla då och då så att du fortfarande går rakt framåt. 50-100 meter tycker jag är lagom för första spåret.
Jag går ministeg första gångerna, och lägger gärna godis i fotspåren då och då.
Efter man gått
Kolla tiden. Spåret ska ligga i 20-30 minuter, tycker jag. Det är lagom för att det ska ”lägga sig” ordentligt. Passa på att rasta hunden så den inte är kiss- eller bajsnödig.
Hämta hunden
Ta på sele och visa spåret. Var inte för styrande, låt hunden lista ut själv vad det är som pågår! Det är bara att följa med sen. Men! Två grejer gör att jag stannar och inte låter hunden gå framåt mer:
- Nosen åker upp. Då stannar jag tills nosen är i backen igen.
- Hunden är ute och pendlar långt utanförspåret.
Men, jag snackar ändå inte med den. Berömmer gör jag, när det är rätt. Men hunden ska själv få jobba här. Om vi håller på och tafsar och tjatar blir det inte bra.
Här är videon:
Hörs imorgon!
