Listan om veckan

in PERSONLIGT on Share

God dag!! Nu är det list-dags!! Älskar listor, ännu mer såna som inte består av ”to do”. Så här kommer en redig blogglista. Snodd av Sandy snodd av Gabriella snodd av Sandra!

Veckans känsla: nervös och pepp! Lite lättad med. Jag föreläser idag söndag kl 14 och hela veckan har kretsat kring det. Att testköra tekniken, att finslipa och öva. Så himla kul och läskigt på samma gång! Älskar ämnet (inkallning) och hela gänget som kirrat plats är supermysigt så det känns bra. Kolla här om du vill joina!

Veckans bok: läser min femte bok för året. Första 4 var skönlitterära men gillar att peta in mer fakta parallellt eller samtidigt faktiskt. Så läser om ”hunden som skäms” av Per Jensen. Var ett tag sen sist och är lika kul nu som då att läsa om, och förstå, hunden på ett vetenskapligt plan. Rekommenderar!

Veckans playlist:
Skaffade cd-spelare i slutet av förra året, fick ta över mammas och pappas gamla. Bästa jag gjort! (Skrev om det här med). Lyssnar således på hela album istället för smålistor. Underbart är det! Velvet Underground, Babyshambles, ett blandband från festivalsommaren -08 (stenhårt kurerat av min ordningssamma konstnärsbestie såklart) och nationalteatern snurrar i den nu.

Veckans podd:
Brita & Parisa
Vad fan håller jag på med
Språket i P1 (lyssnade precis klart på ett avsnitt om att prata med hästar, toppen var det!)

Veckans TV:
Skaffade TV i julas! Kanonkul! Ser en del på Karlsson på Taket just nu hehe. Ja, så jobbigt pretto är jag tyvärr. Barnet ser på TV, jag läser bok. Men har börjat se nyhetsmorgon. Det är uthärdligt.

Veckans mat:
Godaste: semla. Fan vad jag trycker semlor nu. Löjligt är det. Men det är ju så gott!

”Semlor är inte mat!!”, säger du kanske. Låt mig då åter poängtera att jag är vuxen och gör som jag vill.

Äter även pannkakor, olika sorters tacos och massor av pasta. Gjorde såna här nyss, var gott!

Veckans happening:
Att gå till leksaksaffären i fredags och låta dem blåsa upp hjärtformade heliumballonger åt mig. Och att sedan gå över torget med dem. Underbar känsla rekommenderar 10/10

Veckans fundering:
Mår Gun bra? Är jag en bra matte?
Mår Pippi bra? Är jag en bra mamma?

Veckans köp:
Bokhylla! Eller ja, delar till bokhylla. ÄNTLIGEN får jag plats med alla mina böcker, första gången i mitt liv. Hallelujer!

Har alltså satt elfa-system på en hel jättevägg. MYS är vad det är!

Veckans plagg:
Underställ och skalbyxor som vanligt :/ Det är snö! Helt otroligt, har inte varit med om en sån här vinter på ?! evigheter!?

Men har faktiskt infört en tradition. Vanliga kläder på fredagar. Inspirerad av Sandy, igen. Liksom, göra mig lite fin och piffig. Funkar fint på humöret kan jag säga!

Veckans längt:
Snart är det min födelsedag. Och innan det – alla hjärtans dag. Är vrålsingel men har många roliga innehållsidéer (haha vad hemskt?!? nä). Så snart kommer d bli sötchock på insta. Orkar inte att alla hjärtans ska va så himla par-ig hela tiden. Jag ska ge Pippi en ros och choklad tror jag minsann. Och så ska vi rita hjärtan. Så det så!

Annars är det som vanligt, tror jag. Ser fram emot många saker. Bland annat en riktigt kul jobbgrej som jag ska berätta om snart! IH!

Kram! Hoppas du får en fin vecka! OCH att vi ses snart på föreläsningen!

TRÄNA MYCKET, ANVÄND LITE

in HUNDTRÄNING - vardag INKALLNING on Share

Tjena bloggen, läget? Wow det var ett coolt sätt att inleda. Strunt i det nu kör vi!

Livet flyter på här, dagarna går ihop som en seg smet men framåt ändå. Solen lägger långa skuggor på golvet, jag äter choklad till lunch och fönstren behöver tvättas. Och idag tänker jag på ett motto jag använder massor. Att jag kanske borde förklara? ”Träna mycket, använd lite” alltså. Det säger jag titt som tätt! Men vad menar jag?! Häng me så snackar vi!

Vi tar ”sitt” som exempel för det verkar många hundar kunna.

Mmm, ok. Hur många gottor har din hund fått för att den satt sig? Att ge gotte när hunden sätter sig kan vi kalla för träning. Okej, sen kanske du sa det när du faktiskt skulle visa det för nån, att din hund kan sitt alltså. Det kan vi kalla att du använde kommandot ”sitt”. Lite mer ”skarpt läge” alltså.

Om din hund misslyckades (alltså att den plötsligt ”glömt” vad sitt betyder) beror det förmodligen på att det inte fanns så många steg mellan helt störningsfritt i köket -> att plötsligt kunna det med fölk omkring. Japp, så enkelt e d. Man måste träna mycket, på många sätt och ställen och situationer, för att kunna använda något i skarpt läge, så att säga.

Samma med inkallning. Från köket eller trädgården till att kalla in från en rådjursjakt kräver många träningssteg emellan. Där hunden får lyckas på olika svårighetsgrad! Träna massor. Använd lite. För när du väl använder inkallningen ska ju hunden inte ens tänka på saken, det ska liksom vara så solklart!

Annat som händer: jag dricker kopiösa mängder té (ska börja med kaffe igen tror jag, börjar tröttna) och kollar olika färger till väggarna. Har lämnat in jättemånga tavlor för inramning och blir knäpp på mig själv när jag hela tiden flyttar en soffa hit, ett bord dit, en matta ut.

Förbereder föreläsningar och planerar släpp av nya på boon.tv och läser om medlemmars söta hundar. Känns väldigt kul och mysigt att ha ett litet gäng unghundar som vill ta tag i vardagsproblemen med mig. Vill krama allihopa! Vill du va med så kolla här.

Tvungen att visa denna bild på min praktikant: Pablo. Eller ja, hans matte är det väl rent tekniskt som ska fixa med grafik, filmklipp och såna goda grejer! Mycket nice!

Nu ska vi vara ute hela dagen. Klarar inte av att vara hemma. Shoutout till alla som har lock downs i sina länder, fy fan alltså. Okej, promenad var det. HEJ!

”DU FÅR DEN HUND DU FÖRTJÄNAR”

in PERSONLIGT VÄLMÅENDE on Share
hunden du förtjänar kooiker

”Du får den hund du förtjänar”

Det uttrycket får det alltid att knytas i magen på mig. Min första egna hund dog när han var 5. Min andra när han var två. De var underbara, men de var väldigt sjuka.

Så när någon säger så, blir jag ledsen. För det är klart att jag omedelbart tänkt att det vore hemskt att anse att jag förtjänar det. Att jag förtjänar att mina hundar skulle bli sjuka och dö.

Men tänk om det är jag som har fel. Tänk om det handlar om något annat?

  • hunden du förtjänar kooiker

Nu tänker jag mer att jag förtjänat att lära mig ett och annat om mina hundar. Och av dem, framför allt. Med Johnny lärde jag mig allt om hundträning, om att hundar inte alls bara automatiskt vill samarbeta och göra grejer ihop. Jag fick lära mig att belöna, planera och en massa grunder inom hundträning. Han var så jobbig att jag blev hundinstruktör, har jag skämtat.

Med Bulten lärde jag mig vad en lojal hund var. Hur enkelt och kul det kunde vara att ha hund och träna hund (stor kontrast mot Mr.Motvalls alltså). Jag lärde mig också att ensamträning är viktigt, inte bara för hundar som det står så i rasbeskrivningen om.

Och jag lärde mig, av de båda, att hälsan ska gå först i både rasval och val av uppfödare.

  • inlärning uppfostran
  • privatlektion halland

Jag har länge undrat vad det är Gun ska lära mig. Vad fasen syftet är med att ha en hund som Gun. Som är rädd. Som blir orolig. Som inte verkar gilla livet så jävla mycket. Liksom, inte the typical dog direkt.

Hon går och gömmer sig när vi ska träna inomhus just nu, till exempel. Jag tar fram godiset och så ser hon ut som att jag har sparkat henne rakt i själen, och så går hon och gömmer sig. Till exempel.

På många andra sätt är hon fantastisk, jag menar inte att klaga. Hon är bara väldigt annorlunda. Och jag har undrat vad jag gjort för att förtjäna henne – på gott och ont. För lär mig – det gör jag verkligen av att ha en hund som henne. Men specifikt då. Vad är det??!?!? Jag har letat i huvudet!

Här om kvällen slog det mig. Hon ska ju lära mig att allt inte är träning! För det har jag tänkt. Att man bara tränar sakerna man behöver träna på, så blir det bra. Man får anpassa efter ras och individ och en massa saker såklart, men jag har ändå (kanske lite omedvetet?) haft den inställningen. Att man bara får hitta på ett sätt att träna och sen träna på det så löser det sig.

Och sen kommer Gun. Och bara NOPE, du kan inte träna allt. Massor är medfött, nedärvt. Massor är sånt som jag aldrig haft en chans att påverka. Mentalitet är mentalitet. Jag kan träna sättet vissa saker visar sig på, jag kan träna beteenden runt känslor hon har. Men jag kan inte koda om henne.

Allt är inte träning.

Tack för det, Gun.

Jag ser det som en tröst. Och en lärdom. Jag förtjänade att lära mig det.

INKALLNING ÄR EN FÄRSKVARA – hur jag startar upp träningen efter en paus

in HUNDTRÄNING - vardag on Share
inkallning

Är på otroligt gott humör, och har varit de senaste dagarna. Förutom en. Kanske är det snön. Kanske är det detta: Älskade hundskrälle har inte fått vara lös på över en vecka. Två, nästan. Anledning: löp. Som jag förstått det är det främst under höglöp man inte ska göra det MEN jag gillar inte hur hennes tanke har varit under promenaderna innan det heller. Hon har så uppenbart varit på jakthumör. Både efter vilt och hanar… Nej, då blir det långlina på och försöka kompensera genom att gå extra långa rundor.

  • inkallning
  • inkallning

Vad som händer när Gun inte får vara lös:

  • Hon blir skälligare mot folk och när det låter hemma
  • Drar mer! Eller ja, hon försöker börja dra men jag får påminna. Väldigt ofta.
  • Hon blir vaktigare

Sen är det såklart också mycket av detta som påverkas av att hon löper, såklart. Men ändå.

För Gun är det svinviktigt att få vara lös. Så är det kanske inte för alla hundar, tänker jag mig. Men både den här lilla kooikern och min tidigare rottweiler Bulten hade nog aldrig kunnat ha ett fullgott liv utan att få rusa av sig ibland. Det hade liksom tagit så himla mycket av deras livskvalitet.

  • inkallning

Följsamhet och inkallning är färskvara

Eftersom Gun inte varit lös på ett tag vill jag berätta lite hur jag tänker när jag då startar upp träningen igen. För jag tänker att det är en färskvara, följsamhet och inkallning!

Följsamheten är alltid basen för mig. Det är hur uppmärksam jag känner att hon är på mig som avgör om jag släpper henne. Så:

  • Tar hon spontan kontakt? Frivillig, utan att jag säger något alltså? Här kan du se ett exempel.
  • Märker hon om jag stannar eller byter riktning på promenaden?
  • Reagerar hon snabbt och GLATT på min belöningssignal? (Jag säger ”japp”)

Om alla de punkterna kan svaras JA på, då kan jag släppa henne. Jag brukar ha specifika platser under min vanliga morgonpromenad då. Jag vill ju att sannolikheten att vi misslyckas ska vara så liten som möjligt – att släppa henne på en plats med massa störningar, eller på ett helt nytt ställe som varken hon eller jag är vana vid, skulle inte bli så bra tror jag. Inte när hon är helt otränad.

  • inkallning
  • inkallning
  • inkallning

När jag släppt henne är jag tyst, förutom att jag säger ”japp” när hon tar kontakt. Ibland slänger jag in inkallningsordet när hon är påväg mot mig (hit, säger jag) och belönar då extra mycket! Detta för att bara påminna om att det är så det heter när hon springer mot mig. Och att det är extra kul!

Inkallningsträning ÄR kul, jag lovar

Hur är din hund? Märker du någon skillnad på när den får vara lös jämfört med när den varit kopplad en längre period? Är du bra på att träna inkallning i lagom doser? Om du vill lära dig exakt hur jag gör, även för hundar som aldrig varit lösa någonsin innan, så tycker jag du ska haffa en biljett till min föreläsning på Boon! Den 7 februari blir det lös hund-kurs fast i föreläsningsformat alltså ❤️

Inkallningsträning är SUPERkul! Lovar hehe. Ser fram emot att lära dig allt jag kan om det 😍

Till sist: kolla gullig Gun som får springa lös för första gången på vad som känns som en evighet 😍😭

Vi hörs snart igen! Haffa plats på föreläsningen HÄR! Man måste inte bli medlem alltså utan man kan köpa en biljett till bara det eventet! KRAM

DEN NYA HUNDEN och att få tydliga tecken på vad som är rätt och fel

in SKAFFA HUND - GUIDE on Share

Detta inlägget handlar om något som är jobbigt både för mig – och kanske även den andra parten. Spekulera inte i vem/vilka det handlar om, så är ni snälla. Jag gör säkert tusen fel men ville ändå skriva detta för att kanske ge en liten bild av hur man kan göra när man letar omplacering. För det är inget konstigt att ta en äldre hund. Kram!

Den 27 november plingade det till i min telefon. Spårkompisen, som har span på omplaceringshundar i facebookgrupper, skickade en skärmdump på en omplaceringsannons i en grupp och skrev ”något för dig?”.

Jag läste noga. En rottweiler strax över året som inte går ihop med den andra hunden i hushållet. Kanske inte toppen, med tanke på att jag har Gun. Hon är snabb som fan och nästan övertydlig – och lyssnar inte den andra hunden då så blir hon sur.

Frågor jag ställde om omplaceringshunden

Allt annat pekade dock på att detta skulle kunna bli en fin kompis, familje- och tränings/tävlingshund. Jag skrev och presenterade mig! Sen frågade jag:

Vilken uppfödare är han från?
Är han röntgad?
MH-testad?
Har han några vardagsproblem?
Har han varit hos veterinär mycket?

Uppfödaren skriver jag inte ut här, men de verkade inte ha haft enorma krav eftersom ägaren inte hört talas om MH och undrade vad det var för något. Okej, kanske hårt av mig, men ändå. Det är ju en brukshund vi snackar om. Som uppfödare av bruksras trodde jag att man var noga med att göra MH på kullarna? Men det kanske har förändrats?

Inte röntgad, har gått valpkurs. Varit hos veterinär för öronen. Understimulerad.

Magkänslan sa nej. Så jag avvaktade. Det kändes för snabbt, för svårt. Men den 2a december skrev jag igen: har ni hittat något nytt hem än?

Träffa hunden

Men jag åkte dit. 8 december. Och PANG. Så var jag kär.

Gun fick träffa hunden och det gick superbra. Vi tog en gemensam promenad och han var superduperartig och lyhörd för Guns språk. Kändes toppen!

Jag sa att jag helt klart var intresserad men att Gun behövde löpa innan han får komma till oss. Inte så sjysst att släppa in en ettårig rottishane hos en löptik, liksom.

Pling: ”Vi tyckte det kändes bra när du hälsade på och känns som en bra plats för x. Så håll oss uppdaterade så har vi faktiskt pratat att vi inväntar för att se hur du vill/känner ”😊

Och sen inleddes en väntan. Och att finläsa hunddata.

Alla i kullen har JLPP-testats fria, pappa A UA (ipo1), mamma också friröntgad. Båda känd mental status, mamman dock med 3a på skott. Ingen toppenstamtavla, men inga stora brister heller vad jag kunde se.

Jag vill inte ha en superhund som ska vinna VM, så jag tyckte ändå det kändes passande. Jag vill tävla bruks och jag vill ha en hund som är glad och frisk.

Pris för en omplacering

Så nu väntade vi. De hörde av sig rätt ofta och frågade om Guns löp var igång. Det var det aldrig! Konstigt nog, hon skulle börja löpa i början av december men det var bara som att det aldrig drog igång.

Till slut blev alla otåliga. Jag kände mig pressad. Dessutom tyckte jag att priset som ägarna begärde var alldeles för högt, speciellt med tanke på att de ofta bad mig att ändå ta hunden så snart som möjligt trots att Gun inte börjat löpa. Om jag kunde lösa så jag kunde ta honom ändå. Det kändes bara helt fel.

Jag hörde mig för bland kompisar och hundkunniga och alla tyckte priset var överdrivet, så till slut skrev jag att jag inte kunde köpa honom för så mycket pengar. Då blev det… DÅLIG STÄMNING.

”Vi hade kunnat få det dubbla om vi la ut honom på säljsidor!!” sades det. Bland annat.

Och då fick jag ont i magen. Är priset så viktigt? Jag har aldrig själv omplacerat, men jag känner ju att en ettårig, otränad och oröntgad hund som inte gjort MH inte ska kosta så himla mycket. Framför allt hade jag fasen hellre GETT bort mina hundar om jag var i den sitsen och ett toppenhem erbjöd sig, än att lägga ut på blocket.

Magkänslan

Den tråkiga stämningen bara eskalerade och jag kände bara nej nej nej nej detta är inte rimligt. Detta är inte rätt. Allt känns fel, jag kan inte ta den här hunden dels för Guns löp men också för att det blivit så jävla tråkig stämning.

Så jag sa nej men ”tack ändå” men lyssnade på magkänslan. Var skitledsen såklart! En riktigt fin hund som jag inte egentligen ville tacka nej till men som det blev så konstigt med. Usch, jag våndades. Hade sett fram emot en till hund.

Vet ni vad det sjuka är sen då?

En timme efter jag tackat nej, började Gun löpa. Den 30/12, nästan en månad senare än beräknat. När jag väntat och väntat så jag skulle kunna ta in en ny hund.

Tydligare tecken än så kan man inte få va?

Det blir en till hund någon gång, men jag har inte bråttom. Det får ta den tid det tar. Och hellre väntar jag 10 år än att ta en som inte känns rätt i magen på varken mig eller Gun.

Återigen: jag vill inte ha några spekulationer eller så av detta inlägg. Bara skriva för att ge tips på vad man kan titta på när man letar omplacering. Jag hoppas verkligen inget annat än att denna hunden ska få komma till ett bra hem och må bra med sina nya ägare och att tidigare ägare kan få det lugnare och skönare hemma.

God fortsättning, hörrni! Vi ses om en vecka, då blir det inkallningstips 😍