BOKRECENSION – ”handbok för hundägare” av Alice Kassius Eggers

Äntligen en hundboksrecension – var helt klart för länge sedan sist! Men när den här damp ner i brevlådan blev jag så glad att jag nästan sprack! Läste hela i ett svep och här kommer mina tankar efter att ha läst ”Handbok för Hundägare – din kompis i rastgården” av Alice Kassius Eggers ?

Okej vänta, jag kanske är lite partisk eftersom jag följt henne och hennes gullehund på instragram ett tag?!? Jaja, nu vet ni det. Och här hittar ni den om ni, liksom jag, inte kan få nog av göll i flödet hehe

Så, för det första. Efter att ha läst förordet skrev jag typ högt?! För där står det såhär ”Med en miljon hundar i Sverige och nästan lika många ägare är fältet för stort för att lämnas åt proffs och proffessorer – varav bara ett fåtal lyckas kombinera sin kunskap med ett tillgängligt tilltal”

Varför jag skrek? Det är inte för att att Alice på något sätt är okvalificerad. Utbildad hundinstruktör och på alla vis ett proffs och en nörd – hon har otroligt kunskap. Jag skrek till just för att jag håller liksom inte bara med som när någon säger ”visst är det vackert på hösten” utan jag håller med från djupet av hela mig. Jag håller med så mycket att jag skriker till. Ja. Där har vi utgångspunkten för boken. ”Boken som vill rädda alla uppgivna unghundsägare med fingret på sälj-knappen. Och till mitt 22-åriga jag kan jag säga: det ordnar sig, ge inte upp, det finns hopp”

Handbok för Hundägare innehåller, till skillnad från vad jag först trodde av titeln, allt man kan önska sig. Alltså, inte bara hur man ska göra i rastgården. Inlärning, att välja hund, ordlista, tricks, hundsport, hundmöten. Ja, allt. Och det är ÄNDÅ lätt att överskåda, lätt att läsa, lätt att GÖRA.

Illustrationerna av Lisa Ewald lättar upp, precis som ”berättelser från livet” ger konkreta exempel på de mer text-tunga sidorna. Och små faktarutor för extra tydliga förklaringar av fenomen.

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om VARFÖR denna bok är toppen. Men det gör jag inte. Jag tycker du ska springa och köpa den. Nu. För om det finns någon bok jag hade velat ha när jag skaffade min första hund så är det ta mig tusan denna.

10 av 10 hundben!

HÄLLEFORSEN – det hemliga vattenfallet på Hallandsåsen

Hälleforsen – vattenfallet, tips och hur man hittar dit!

Hälleforsen – ett vattenfall på Hallandsåsen

I lördags ville vi på äventyr. Pippis pappa, som fått nys om ett vattenfall på Hallandsåsen, fick köra och jag läste vägbeskrivning. Inte lätt att hitta och jag som inte bott här så himla länge, samt är världsrekorddålig på att fatta vägbeskrivningar, hade absolut inte hittat om inte P varit med haha. Men men. Vi kom fram!

Först en lugn bäck, så söt och snäll men som sen bara HAH! jag ska falla rakt ner här!!!! Så blev den ett vattenfall. Sjukt! Vi satt högst upp ett tag, innan vi började klättra neråt för att hitta en plats att dricka kaffe på.

Väldigt skönt att vara två vuxna när Pippi är med. Han är superduktig på att balansera och klättra nu, men det är ändå väldigt läskigt tycker jag. Eller ja, särskilt när det är ett STUP av VATTEN han vill klättra vid. Olyckan blir ju lite väl stor om han skulle trilla, jämfört med om han trillar hemma på tomten, liksom. Men han får mer och mer koll på benen. Och bryr sig inte nämnvärt om pappans hand en decimeter bakom ryggen i de värsta branterna.

Gun utforskade. Tips om du har hund med: träna följsamhet innan! Gun var lös hela tiden eftersom jag var rädd att kopplet skulle trassla in mig, henne eller barnet när vi gick på de hala och branta stenarna ner bredvid fallet.

Det går säkert att ha koppel också, såklart, men jag tyckte det var väldigt skönt att slippa!

Gun poserade.

Och jag försökte få barnet att också posera. Blev en suck.

Vilken avslappnad kaffe… ? Barn och vatten alltså! Som magneter.

Hur ball kan det vara?

Jag måste säga att jag blev så himla överraskad. Hade hypat upp detta i huvudet lite innan och hade ändå ganska höga förväntningar tror jag. Samtidigt i bakhuvudet vet man ju att det ÄR i Sverige och dessutom inte direkt det största i landet. Så jag tänkte ändå att ”hur cool kan det vara egentligen”. Och svaret på det är: hälleforsen var pretty cool. Eller ja, det var svinfint och väldigt coolt, faktiskt.

Rekommenderar helt klart ett besök!

Och om du ändå är i krokarna, passa på att dra till Snibe Stua också, vettja! Riktigt kul det med  ?


Vägbeskrivning till Hällaforsens vattenfall:

Efter vi kommit hem fick jag veta av min kompis att Linda Lomelino tydligen gjort en Laholmsguide strax innan, där Hälleforsen var med! Synd att jag inte hittade den innan vi gav oss av, men den är ju på engelska så säkert därför! Såhär vägbeskriver hon i alla fall:

Start in Hasslöv and drive towards Vindrarp. Drive past Lugnarohögen, and continue on that road for a few minutes until you see a sign on your right saying ‘Rollstorp’. I think the sign is yellow and red and it looks like a private road but it isn’t. Take a right here and drive past some houses, up the hill through the forest.

After a little while, you’ll pass a house on your right that says ‘Sjömansvila’. The landscape will open up and right when the forest starts again there is an old road barrier (I have no idea if that’s what they’re called! ‘Vägbom’ in Swedish) on your right side. Stop here and walk into the forest. After about 50-100m the path will divide itself into two, take the left path and continue on this path. After about 500 m you’ll find the waterfall!

Här är hela guiden till Laholm! Så jäkla kul att Laholms kommun satsar på den här typen av marknadsföring  ?

Snart blir det mer valptema här på bloggen, jag märker ju att det kommer in måååånga som vill ha tips! Så hoppas att du ska gilla det, även om just du kanske inte har valp nu ❤️ 

Vi hörs snart igen!

/Lilly

I SEPTEMBER – instaångest, podd-premiär och tävlingar

Så tog en månad slut igen och en ny har börjat. Löven är gula röda och orange nu och det är min bästa årstid. Börjar verkligen l.e.v.a – vill jogga, skriva, måla, baka, fixa. Men först ska vi titta på september månad och vad som hände då – till stor del genom min systemkamera ?

Just nu har jag bromsen ständigt nedtrampad, dock. Det har varit intensivt de senaste veckorna och jag har mått väldigt… mörkt. Svårt att beskriva.

I en tid där varenda ångestförnimmelse hamnar under hashtags och flyger förbi i flödet så känns depression så himla intetsägande. Även om det är det jag har (eftersom jag är bipolär) så känns det svårt att prata om. Vill liksom inte riktigt prata om det, betyder inget när det är så urvattnat. Missförstå mig rätt nu – tycker det är toppen att folk vågar dela med sig av högt och lågt såklart. Men så är ju LIVET – det är inte psykisk ohälsa att känna en ”negativ” känsla. Det är så det är för alla. Tycker för övrigt detta blogginlägg sätter huvudet på spiken i detta ämne.

4 september – BPH och inställd tävlingsdebut

Tävlingsplanerna har officiellt blivit inställda för mig och Gun. BPH fick brytas och det innebär att vi inte får starta brukstävling, som vi hade tänkt göra i november. Surt, men så kan det vara! Finns ju massor att göra och träna på ändå. Försöker tvinga mig själv till brukshundklubben lite då och då för att träna, trots att vi inte går kurs och trots att vi inte riktigt har en deadline. Både Gun och jag mår väldigt bra av att träna lite mer riktat.

Snart är det Hallandskampen, så det kanske vi kan delta i! Hoppas.

Tycker mentalitet blivit tusen gånger mer intressant nu och spanar lite på distanskurser på Svenska Kennelklubbens hemsida.

Företagarmässigt har det varit en succé-månad! Och jag har varit med i en podd!

Min älskade onlinekurs Promenadproffs stängde för nya anmälningar den 9/9 och överträffade alla mina förväntningar. Att ha en onlinekurs är det bästa som hänt mitt företag! Otroligt smidigt och plötsligt är det lönsamt att vara instruktör utan att spendera alla kvällar i veckan på en kursplan. Är så tacksam att jag hittade Linda, som lärt mig allt jag kan om sociala medier och om onlinekursande!

Det var även henne jag gästade när jag var med i mitt livs första podd! Podden heter We Are Influencers och är en av de jag fastnade för när jag började med bloggen och sociala medier. Så många häftiga gäster och idéer! Är stolt så jag spricker att jag får vara med ❤️ Hojtar när avsnittet med mig är ute!

Jag har även gjort mitt första bloggsamarbete! Mycket kul – känns som det passar som handen i handsken och hoppas även att ni som följer mig tycker att det var givande ❤️

Planerna för oktober kan jag berätta om en annan gång, det blev så mycket nu. Njuta av ljuset, temperaturen och frisk luft – det ska jag göra. Och fånga fina solnedgångar på kvällspromenaden!

BPH – beteende- och personlighetbeskrivning Hund

BPH är som ett personlighetstest för hunden, kan man nästan säga. Fast lite djupare, för hundars personlighet har mycket med medfött beteende att göra! Man utsätter hunden för olika prövningar för att se vad de har i bagaget, så att säga! I denna video går jag igenom:

  • Varför man gör BPH och allmän fakta om testet
  • Vilka moment som finns
  • Och hur det var för mig och Gun att göra detta!

Jag är otroligt glad i denna hunden, och jag tycker på något konsigt vis att det känns lite (LITE) skönt att ha på papper att hon inte är en helt enkel hund. För, till skillnad från till exempel ett lydnadsprogram eller en rallylydnadstävling, så har BPH inte med träning att göra. Det beskriver mer hur hunden hade varit utan träningen.

Nu ska vi forsätta träna och ha kul. Låta Gun mogna. Sen få vi se hur det blir!

MENTALTEST, PROMENADER & GÖTEBORG

Vilken vecka! Förutom dygnet runt-pill med lanseringen av promenadproffs (dvs min bästa kurs) så har vi varit i Göteborg!

Framför allt reste vi dit för att Gun gjorde mentaltestet BPH igår, jag ska berätta allt om det lite senare när jag samlat ihop alla grejer. Men vi träffade även en vän som jag tränat med på tiden jag hade Rottweiler. Gillar verkligen hennes sätt så det var kul att ses igen!

Hon är så bra och har vuxit så satans mycket det senaste halvåret! Vi har faktiskt blivit ett litet team.

Innan BPH snackade vi ihop oss lite, Gun och jag. Mormor nickade uppmuntrande.

Det gick tyvärr INTE att göra BPH med Gun. Inte mogen än. Dålig start redan när vi kom dit, kände jag. Så vi fick avbryta.

Är såklart väldigt ledsen över det. Å ena sidan.

BPH är alltså ett slags mentalitetsprov där man vill se hundens medfödda egenskaper, jag kommer att ge mer info om detta på min youtube senare. 

Såhär: Gun har alltid varit svår. Väldigt svår. Mycket känslor. Och rädslor. Och vi har jobbat så jäkla hårt med självförtroende, tillit och . Sedan i våras har jag känt att hon vuxit enormt mycket, till stor del tack vare att vi vågat oss ut på kurs hos Laholms Brukshundklubb ❤️ Jag hade aldrig anmält Gun till BPH för ett år sedan men trodde verkligen att vi kommit såpass långt att hon skulle vara mogen nu. 

Å andra sidan är det så tydligt vid sådana prov att det är det hunden har innerst inne som kommer fram. Som Cia sa: ”detta är hur Gun hade varit om du INTE jobbat med henne”. Det tyckte jag var fint. Och sant.

Cia som också har en känslig vovve ❤️

Så jag känner på ett sätt att det är lite av en tröst att veta att det inte bara är jag som fuckat upp henne, eller förstört henne. Såna tankar har jag haft återkommande de senaste nästan 2 åren. Har mått så jävla dåligt över att jag inte löser henne, att jag inte fattar. Men nu finns det alltså på papper att Gun vid två års ålder är jävligt svår och har jävligt mycket rädslor. 

Vi kommer kanske göra ett nytt försök om något år då hon landat mer. Förhoppningsvis hjälper mognat. Eller så gör vi något annat. Vi har mycket att jobba på. Och jag försöker se fram emot det. Eller, jag SER ju fram emot det!

Du och jag, Gun ❤️