TROTSÅLDER HOS VALPEN?

Valpen är nu lite över 6 månader och har börjat med lite olika, mer eller mindre frustrerande, beteenden. Till exempel att stå och stirra på mig istället för att springa hit när jag kallar på henne. Detta brukar man kalla trots och det är ju rätt vanligt i denna ålder.

valp trotsålder

Även barnet har plötsligt ”glömt” att man inte får hoppa i soffan, springa när man äter och slå på mamma. Så det är ju samma där – folk snackar trotsålder. Men jag tänker ju att det är uttryck för något annat. Nu är jag inget föräldraproffs så tänker inte försöka förklara detta så himla mycket. Men tänker i alla fall att barnet gör så av andra anledningar än för att jävlas. Och att jag får hitta andra sätt att lösa behoven han ger uttryck för. Kanske uppmärksamhet eller självständighet. Får testa mig fram där.

valp trotsålder
Klappa fint minns han.

Men hundar känner jag mig mer haj på. Och där tänker jag att ja, hon behöver väl något då. Hon gör inte som hon gör för att jävlas. Hon har kanske ett större behov av självständighet. Eller så har jag halkat efter i hennes utveckling på något vis. Men hon gör inte så för att jävlas, hundar har liksom inte den ”funktionen”.

valp trotsålder

Sen tycker jag att det är extremt frustrerande med folk som förklarar sånt här, för det hjälper ungefär noll procent när man håller på att flippa. Alltså, när man typ redan har slitit håret och bara ”Gud, detta trots” och någon svarar ”well, trots finns inte såatteh :))”. Då blir jag fan trött.

Men, jag tänker ändå såhär – nej, trots kanske inte ”finns”, men den kan kännas. Okej? Det känns ju svinjobbigt när saker hunden eller barnet KAN helt plötsligt inte händer längre. Så här kommer några tips:

  • Beteenden som jag upplever irriterande är uttryck för något annat. Jag får testa mig fram till vad behovet bakom är. Ex:
  • Om det är självständighet som behövs så kan jag göra nosarbete så som sök, spår eller uppletande. Nosework och sånt. Det är hundar bättre på än människor och då kan det behovet av självständighet fyllas lite.
  • Långlina på. Alltså mer frihet men ingen risk för rymningar.

Fattar du hur jag menar? Istället för att flippa på att Gun inte vill komma tillbaka så får jag se varför hon inte vill det. Ibland är det så enkelt som att vi inte har tränat tillräckligt. Ibland är det ett uttryck för något annat. Då får man försöka fixa det.

PASSIVITETSTRÄNING MED VALPEN

Passivitetsträning är viktigt, det kan vi ju vara överens om. Men, vad menas med passivitet? Och varför är det så viktigt då? Det ska jag bena ut nu!

Passivitet – vad menas?

När man snackar passivitet inom hundträning så menar man oftast att hunden inte ska göra något alls. Den ska chilla, slappna av. Var som helst. Så till exempel om man ska gå och fika så ska hunden lägga sig och slappa – inte göra något väsen av sig.

passivitet valp

En del i detta är såklart återhämtning. Alltså, att hunden mellan träningspass till exempel, ska kunna lägga sig och vila så den orkar mer träning sen.

Men hur tränar man på att hunden ska slappna av överallt då?

Det vanligaste tipset jag tycker mig höra är att man på promenaden, ska sätta sig på en bänk och vänta tills hunden lägger sig ner. När den gjort det ska man börja gå igen. Jag gör inte så.

passivitet valp

Varför? Bland annat för att min valp aldrig skulle få för sig att lägga sig och slappa utomhus. Det har tagit lång tid för henne ens att slappna av hemma. Hon har helt enkelt inte det i sig, än. Och jag övar på andra sätt, kommer till det lite längre fram.

För det andra så tänker jag att OM nu Gun skulle bli så trött att hon faktiskt lade sig ner och slappade ute, så skulle jag verkligen inte palla börja gå igen. För då hade hon, med 100% säkerhet, varvat upp igen. Och då tror jag ju att det är bättre att hon får vila. Som sagt – det kommer inte naturligt för henne så om hon skulle göra det skulle hon vara RIKTIGT trött. Då vill jag inte störa.

Här har jag skrivit om miljöträning innan.

passivitet valp

Så här tränar vi passivitet

I just situationen som ovan så ger jag hellre valpen ett ben eller något annat att tugga på när vi är ute och ska sitta och vänta på något. Men, framför allt så ser jag till att göra utemiljön lika ”avslappningsbar” som inne. Jag ska förklara!

Okej, så det tog lång tid för Gun att slappna av hemma, särskilt när barnet var hemma. Det är bättre nu. Men nu har hon också blivit äldre och det tycker jag generellt gör det bättre, faktiskt. En viktig grej här är dock att jag nu har ett större hum om när hon faktiskt är trött. Alltså benägen att vila. Och DÅ går vi ut. Bara ut på trappen. Då ökar liksom sannolikheten för att hon ska lägga sig, och då kan jag slänga dit ett ben. Eller bara låta henne vila där istället för i saccosäcken inne i vardagsrummet. Hajar ni? Jag vill att hon ska tycka att det inte är konstigare att slappa ute än inne.

passivitet valp

Att mängdträna passivitet med valpen

Jag tänker mycket mängdträning nu. Det tog 1 miljard (okej kanske lite mindre då) vistelser hemma innan hon ville slappa här. Så då får jag väl vara lika mycket utomhus. När vi kommer hem från en sväng i skogen kan jag lika bra sitta ute nu (så länge vädret är ok) och skriva som att sitta inomhus. Kvantitet. För jag tror det är något som många missar. Man slappar och så hemma men ute händer det alltid grejer. Och så blir man förvånad att hunden inte kan slappna av ute. Trots att man aldrig övat…

Det som är en fördel med Gun jämfört med mina tidigare hundar är att hon verkligen tycker att kel är mysigt ÄVEN utomhus. Mina tidigare var intresserade av kel hemma och inne, men inte utomhus alls. Gun kan jag ofta få ner i varv genom att klappa lugnt. Det är jätteskönt! Och ibland är det precis lagom mycket passivitet att göra mellan träningspass, eller på en parkbänk. Och sen gå. Det behöver inte vara svårare än så.

Mängd och mys. Så tänker jag just nu. Hur tänker du kring passivitetsträning? Lämna gärna en kommentar!

KVALITET & KVANTITET

Efter långledighet känner jag ofta att ett tryck släpper. Som att luft man samlat in och upp i axlarna äntligen pyser ut. Jag börjar slappna av, andas ut, ta ny luft. Det är som att förväntningarna som kommer med en långhelg äntligen släpper taget. Förväntningar jag inte ens visste att jag hade förrän nu.

kooiker
kvantitetstid kvalitetstid

När folk är lediga vill vi göra saker. När vi gör saker vill vi visa det. Såklart, man delar ju hellre med sig av roliga aktiviteter än diskberg, snoriga bråk och tristess. Det är inget konstigt med det. Men jag har inget filter. Jag tar in allt och min hjärna sorterar inte. Så under dessa helger blir det helt enkelt mer som tas in.

Och jag tänker, nu i efterhand, på hur mitt liv ser ut. Hur påskhelgen sett ut. Vi har inte pysslat eller rest bort. Vi har mest suttit hemma i trädgården, gått ner till havet någon gång. Ätit bullar i solen ibland, tittat på barbapapa ibland. Städat och skrotat omkring, lyssnat på radio och ibland pausat skrotandet för att dansa lite.

Vi har varit lediga men det har inte inneburit några stordåd. Och jag älskar det.

Det snackas mycket om kvalitetstid. Man ska åka iväg, man ska göra roliga aktiviteter för hela familjen, man ska vara superduperglad och tacksam och jättemycket sams. På kort tid. Mycket kul på lite tid. Och det är ju kul, och det är något jag ser fram emot att göra mer så småningom. Men jag tror (eller intalar mig själv åtminstone) att kvantitetstiden är magin. Alltså allt vanligt lunk, lite kul ibland och lite trist ibland. Lite skratt här, lite utbrott över något världsligt där.

kvantitetstid kvalitetstid

Att bara hänga, som en familj, är rätt gött när man inte har förväntningar på tiden man spenderar. Den får bara vara. Jag tänker allmänt som familj nu, alltså jag och valpen och barnet. Men oavsett om det gäller ens relation med hunden eller barnet så behöver det ju inte vara så stort hela tiden. Man måste inte åka iväg för att umgås med någon av dem. Jag tror att relationen byggs på just det där vanliga. Inte på tävlingar och träningar med gänget, inte med stora aktiviteter. De är bonusar, men det är en så liten procent av all tid.

När jag tänker så, så blir det lättare att hantera allt. Då släpper allt dåligt samvete över att jag inte GÖR tillräckligt mycket. För det är okej. Jag är, vi är. Och vi är tillsammans och har det rätt bra.

LÄR HUNDEN KOMMA TILLBAKA MED LEKSAK

Min valp sticker med leksak. Hon vill ha själv. Eller hon gjorde. Så fort hon fick tag på något så var det HEJDÅ och leka själv. Hon såg inget värde alls i att komma tillbaka med mig. Och även om jag uppskattar hennes otroliga föremålsintresse och leklust så är det ju inte helt oproblematiskt…

Eftersom jag vill jobba med leken som belöning i träningen så blir det ju fel. Om det alltid slutar med besvikelse (från hennes sida när jag tar leksaken, eller från min sida för att hon sticker) så funkar det inte. Vi är på god väg att knäcka denna nöt så jag tänker dela av mig av några erfarenheter längs vägen!

Vad vi provat som inte hjälpte:

Bytesleken. Det vill säga att ha två likadana leksaker som vi skiftas mellan. Här är en film:

Detta var det första jag provade för att få henne att se ett värde i att komma tillbaka. Men det fick inte alls den effekt jag ville. Har modifierat den lite så har fått den att funka nu men som ”ren” byteslek funkar det inte för oss.

Vad vi provat som hjälpte:

Hemma har jag kört beröm och belöning på allt hon plockat upp. Alltså även det hon inte får. Typ barnets strumpor. Då säger jag BRRAAAA och ger henne godis. Så från att ha tänkt ”HAH! JAG HAR EN STRUMPA, BÄST ATT STICKA INNAN NÅN SNOR” så vänder hon sig numera i de flesta fallen mot mig och undrar om vi kan göra något kul istället. Så det ser jag som en väldigt positiv grej!

Jag har begränsat möjligheterna också. Alltså haft så lite som möjligt framme som hon ens kan sno. Och ute – koppel så om hon får fatt i något kan hon inte sticka för långt åtminstone. Och jag har inte tagit något från henne där (om det inte varit farligt såklart) utan hon har fått gå och bära sin skatt.

komma tillbaka med leksak

Jag har även gått från att visa att jag VILL leka med henne, till att vara mer neutral. Liksom, i början så ropade och lockade jag på henne när hon smet. Det har jag slutat med. Jag har helt enkelt bara satt mig ner och skitit helt i det. Detta har jag gjort inomhus! Annars hade hon ju stuckit till Kina typ. Och när hon väl smugit sig fram har jag inte varit så intresserad av själv grejen utan mer av henne. Så har klappat och myst.

Nu har hon börjat komma fram och knuffa på mig för att jag ska leka med henne. Då har jag tagit in handtarget ibland, bara för att se hur det funkar. Och det har faktiskt lett till att hon tycker att det är kul att komma och leka med mig. Så riktigt nice utveckling!

Man kan väl säga att jag tagit bort konkurrensen ”bara”. Här är filmen om detta:

Observera att detta är hur jag gör med min valp. Det kanske inte funkar för din! Som vanligt är det viktigt att lära känna sin hund och dess signaler. Det går inte att copy-pastea sånt här.

RAMAR, REGLER & HUNDTRÄNING

Sedan NÄR är ”ramar och regler” uteslutet för att man jobbar med positiva metoder? Så himla ofta möts jag av förvåning när folk hör att jag visst det har massa regler för hunden. Det finns en nidbild av positiva/mjuka hundtränare, en myt om att total anarki skulle råda i våra hem…

Jag kan bara uttrycka ur mitt perspektiv, och där går ”trevlig hundsyn” verkligen hand i hand med rutiner. Fatta liksom hur mycket rutiner har gjort för mitt eget liv och välmående? Alltså bara grejen med att gå och lägga mig samma tid varje dag har gjort massor. Att ha en läggningsrutin över huvud taget faktiskt. Samma på morgonen. Jag failar mina rutiner då och då och direkt blir det så himla tydligt att jag behöver dem.

ramar regler hund

Samma med mitt barn. Där försöker jag också hålla en tydlig struktur och märker väldigt tydligt negativ skillnad när vi frångår den. Regler likadant, om han ena dagen absolut inte får vrida på spisens rattar och nästa dag så får han, så blir det helt knasigt.

Och precis som att jag inte slår en tidning i barnets huvud när han rattar på spisen, så gör jag inte det med hunden. Med barnet kan jag berätta på svenska och visa något annat. Det kan jag ju inte med hunden, även om det vore skönt hehe

Med hunden får jag ha en mer ordlös plan. Det blir för mycket att skriva om i just detta inlägg, men i vilket fall så kan jag ju inte säga med ord till valpen att ”man får inte gå utanför tomten”. Där får jag istället lära henne var tomtgränsen är, förhindra att hon går utanför och belöna när hon gör rätt. Göra en plan för träningen helt enkelt. Funkar kanon!

Varför inte regler?

Varför skulle jag inte ha regler för mig hund?

Det är ju när de där basreglerna fungerar som man faktiskt kan ha kul med annat? Min kompis som jag reste med när jag var yngre sa ofta att ”struktur och planering ger ytrymme för spontanitet”. Tycker det är så himla bra! (Och nej, vi var inte riktigt så präktiga som det låter med det citatet…)

ramar regler hund
En regel vi har här: hålla sig nära.

Jag tror det ger trygghet att ha ramar. Det är min upplevelse av alla hundar jag tränat och haft själv. Ramar, regler, rutiner. Då får man utrymme till roliga grejer!

Att man har dem är inte dumt, men HUR man gör dem kan vara. Låt oss återgå till exemplet med tomtgränsen: jag hade kunnat skrika och gorma varje gång Gun stack. Och vara irriterad typ jämt. Hon hade förmodligen inte slutat, för det är ju någonting nice på andra sidan (uppenbarligen, eftersom hon vill dit).

Vad tror ni väger tyngst då? Att fortsätta sticka efter det roliga eller att springa till en gormande surkärring?

Nä, gör en plan istället. Vad du väljer att ha för regler är upp till dig. Välj vilka som är viktigast. Eller för all del – skit i att ha regler. Funkar det för dig och din omgivning så kör hårt! Här är inga pekpinnar, bara en vänlig uppmaning om lite nyans i detta snack.

ramar regler hund