Trubbnos: debatten och hur trött jag är på den.

Jag är TRÖTT på debatten om trubbnos. På båda sidor. Extremt trött på att bli hatad för att jag vågade visa mig på sociala medier och tävlingar (ve och fasa!). Även extremt trött på folk som försvarar aveln in i det sista, kommer till det. Men angående kategori 1: vore det verkligen bättre om jag gömde honom hemma, gav honom det ”soffpotatis”-liv många gör – eller om jag bara sket i att göra saker med honom eller?

Minns när Bulten var extremt sjuk och jag hade bokat tid för avlivning och en tjej kommenterade en bild på Johnny. Skrev att jag borde skämmas, att jag inte borde ”göra reklam” (what) för en så sjuk ras och att det allra bästa vore om jag avlivade honom. I förebyggande syfte. Och för att andra inte skulle få för sig att skaffa. Bara så. Tog sig friheten att inte bara döma mig på en bild, utan dessutom föreslå att jag skulle ta livet av min familjemedlem för att inte ”sprida sjuka ideal”. Ska kanske nämna att hon hade kinesisk nakenhund. I Sverige.

trubbnos

Jag vet inte vad hon hade för fel i huvudet, för oavsett Bultens sjukdom så är det ju så fruktansvärt jävla elakt att skriva något sådant. Alltså, jag grät och grät och grät. Jävla svin. 

Å andra sidan förstår jag henne. Att mista sin kompis på grund av att dess kropp framtagits efter ett speciellt (och onaturligt) ideal, det är vidrigt. 

För jag är också sjukt trött på de som förespråkar rasen. Som förnekar att ett enda problem en mops har skulle vara rasbundet. Att veterinärer är ”rasister” som rekommenderar operationer eller till och med avlivning när det är riktigt illa. Det är jag fan ÄNNU tröttare på. Herregud, när jag skrev på min instagram att Johnny var sjuk och att man skulle undvika sönderavlade hundar så skrev flera att ”alla mopsar är inte sönderavlade!”… Hur blind får man vara? På riktigt. Det finns inte en millimeter av en mops som är urhund, om man säger så. Kolla på en bild på en mops och säg var en varg eller ens en hund skymtas?

trubbnos
Skulle eventuellt vara tassarna som var någorlunda normala. Men öron, ögon, nos, mun, svans, rygg är det inte. Punkt. 

Det finns massor av andra raser som är avlade på utseende till den grad att de skadas. Men de har oftast NÅGOT kvar. Boxern KAN fortfarande jobba, rottisen likaså. Schäfern har riktiga, uppåtstående öron och riktig nos, trots historiskt dålig rygg. För att nämna några som brukar användas som ”motargument”. Mopsen har ingenting kvar. Kolla på den! Och för det andra: nu pratar jag ju INTE om schäfer, nu pratar jag om mopsen. Jag tycker fan inte att det är relevant att ta upp andra rasers avel då, det tillför liksom ingenting.  

Jag älskade Johnny och jag älskade hans personlighet som säkert också till stor del var rasbunden. Vad jag inte gillar är att ha en sjuk hund, att ruinera mig hos veterinären trots försäkring, att höra honom kvävas om sommaren. Att inte kunna jogga sakta i 4 kilometer utan att behöva lägga honom i lådan under barnvagnen för att han kvävs annars. Detta trots att han är ”bra för att vara mops”. Många säger så. ”Bra andning för att vara mops”. Vad. I. Hela. Helvete? Alltså fine med ”bra rygg för att vara mops” men alltså ANDNING. Helvete. Man måste kunna andas.

Skillnad på individ och ras

Jag hoppas att ni mopsägare som läser detta förstår att jag hatar inte DIG som individ, och jag hatar inte DIN HUND som individ heller. Jag hatar ingen, herregud. Man måste kunna skilja på individ och ras. Annars är man inte bättre än de kvinnor som säger att ”jaaaag har minsann aldrig blivit tafsad på, så DÅ är det inte ett samhällsproblem”. Ni måste bara fatta det. Jag fattar att alla gör sitt bästa men ni får faktiskt tänka lite längre än er egen situation. Höja blicken lite och vidga sina vyer. 

Summan av denna kardemumma är att jag ALDRIG skulle dölja min hund. Inte för att jag är stolt över den skitkropp han hade, snarare på grund av det. Jag ville ju visa att man kan trots att det är mot alla odds. Men jag kommer ALDRIG heller att sluta skrika rakt ut om att SKAFFA INTE MOPS. Det jag ”gör reklam” för, får aldrig vara rasen – bara att göra det bästa man kan av det man har. Och jag kommer hellre göra ”reklam” för att köpa en frisk ras.

Köp inte mops. Köp inte någon ras där du inte kan se en hund.

Om du inte är stenrik (ni vill inte veta vad jag betalat för hans diverse sjukdomar, trots bra och allmänt täckande försäkring). Köper någon mops på grund av att jag visat upp Johnny ser jag det som ett stort misslyckande.

Det är mitt jävla ansvar. 

2 svar på ”Trubbnos: debatten och hur trött jag är på den.”

  1. Jag lider med trubbnosarna. Har en åkomma i min luftstrupe som gör att jag andas sämre och sämre om jag inte opereras med olika intervaller. Det bildas ett fysiskt hinder av vävnad, som gör att jag inte kan andas ordentligt, när jag var som sämst innan diagnos hade jag bara ca 5 mm att suga in luft igenom (man ska ha ca 2 cm). Alltid. Det var fruktansvärt och jag var tvungen att ta en paus för att ”hämta andan” när jag hade gått upp till övervåningen (12 trappsteg). En förkylning hade kunnat döda mig. Nattetid höll jag på att kvävas för att slem inte kunde passera ¤som det ska¤. Det är verkligen ingen lek att inte kunna andas, det är liksom det mest grundläggande som finns. Det skrämmer mig när folk vill försöka rättfärdiga att någon levande varelse ska vara förpassad till liknande omständigheter när det inte måste vara så. =( Min vardag är fylld av panikkänslor och frustration. Och trubbnosarna är generellt så goa hundar, det borde de kunna vara även med adekvata luftvägar.

    1. Jag håller verkligen med! Och lider med dig, fy fan vad tungt. Jag tror inte Johnnys personlighet hade försvunnit om han kunnat andas bra 🙁 Så jäkla sorgligt så det finns ju inte. Tack för att du tog dig tid att skriva <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.