ETT DYGN MED DRÖMHUNDEN

Sedan 2020, minst, har jag letat aktivt efter en andra hund. Jag gillar att ha flera hundar och eftersom jag jobbar med hund är det också lite av en förutsättning. I januari 2021 hade jag en på gång, men det blev inte så bra. Det kan du läsa om här!

Sedan dess har jag med jämna och ojämna mellanrum kontaktat oändligt antal hundägare som velat omplacera. Jag har ett bra hem att erbjuda, men även en del krav, så oftast har det stannat där. Ibland har det gått längre men aldrig tillräckligt för att våga tro något. Men i mars hände något.

MARS

”Du är inte sugen på en flatte då?”
Melinda som gick samma utbildning (hundbeteendeutredare) som jag, i förbifarten. Och jo, för fan, det är jag intresserad av. Set me up!

Fick kontaktuppgifter, fick info:

Pratade med husse, skulle åkt och hälsat på. Bilen dog. Men de var så fina och trevliga och ville verkligen att hunden skulle få bo här.

De bokade en helg och hotell så vi skulle kunna känna på det utan stress. Otroligt engagerade! Jag fixade och hade fjärilar i magen! Sedan:

APRIL

I samma veva fick jag ett meddelande från Maija, en bekant på instagram:

MAJ

Kunde inte släppa, så skrev. Fick kontakt med hundens matte och pratade i telefon. En perfekt hund! MH-testad, röntgad, väluppfostrad, snart 4 år. Tävlad i rally och socialiserad eftersom den bott hos en uppfödare.

Varför den omplaceras? Uppfödarmatte dog, och dottern fick ta hand om allt.

Vi bokade träff.

Sen ringde Lisa och det vet vi ju hur det gick, höhö. Frasse som skulle avlivas behövde ett nytt hem! Här läser du om det!

JUNI

På nationaldagen sågs vi! Världens gladaste labbe.

Men sen hämtade vi Frasse. Där och då visste jag inte om han skulle få stanna, allt var så osäkert.

JULI

Frasse växte in i familjen och ett litet tag tänkte jag att det kanske är bäst att låta bli. Jag kommer vara ensam med barn och hundar när min kille åker tillbaka till Göteborg efter semestern och det blir kanske för mycket. Men kunde ändå inte sluta tänka på labben.

AUGUSTI

Vi hämtade honom i söndags! En perfekt hund, så snäll och glad och underbar. MEN. Han gillade inte Frasse. Fatta hur skit? Så jävla trist.

I början var ändå Frasse glad och vi fick ju övervaka men det gör man ju alltid med två nya hundar liksom. Och mot Gun var han så lyhörd och fin verkligen. Men det släppte inte. Han visade verkligen med all önskvärd tydlighet att Frasse var skräp.

Och jag tänker inte tvinga hundar att bli kompisar. Man kan ju inte det bara sådär heller, men liksom det hade kanske för några år sedan varit on brand för mig att stånga mig blodig över att få det att funka. Inte nu. Jag tänker inte riskera att de ryker ihop, och leva med den ständiga skräcken det faktiskt innebär (been there). Två hundar på trettio pannor som ryker ihop är inte så ball. Speciellt inte när man har barn. Nej, det går inte.

Han åkte hem igen, till sin fina matte som är så mån om honom. Det är verkligen skönt att se, har ju haft en del snack med folk som ska omplacera som sagt och det är aldrig lätt. Men sättet som den här tjejen ser till hundens bästa är verkligen en FRÖJD.

Jag har lovat att hålla ögonen öppna efter ett passande hem. Släng iväg ett dm om det är du. Jag kommer att gallra och sålla hårt men berätta vad du har för hem att erbjuda så kan jag styra lite. Älskade fina hund, alltså. Han är SÅ BRA. Hoppas han kommer till nån som är toppen som inte har en dum unghund utan kanske en tik. Usch är fortfarande lite ledsen över att det inte funkade här blä

Nåväl. Frasse stannar. Frasse växer på mig, den lille skitungen. Och nu är han liksom en del av familjen! Fint ändå.

52

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.