FUNDERINGAR KRING KASTRERING – del 1

Kastrering av tik och kastrering av hane – vad jag tänker och vad jag kommit fram till, eller inte kommit fram till. Ett önske-inlägg från er läsare!!

Before we start: det var då självaste FAN vad folk har åsikter och tankar om kastrering. Har försökt läsa på ordentligt men blir faktiskt inte riktigt klok. Alltså även superduperkunniga typ etologer och sånt tycker olika… SÅ: detta är inte ett inlägg om absoluta sanningar eller ett recept på hur man ska tänka. Detta är enbart mina tankar, baserade på mina år i branschen, de hundratals hundar jag tränat, de studier jag kunnat läsa som inte var trams, samt såklart på mina egna hundar och min vardag.

Jag kan inte rekommendera i några enskilda fall, och kommer inte att bemöta glåpord från någon av lägren i detta ämne. Det blir block. Välkommen till min diktatur, här får man tycka annorlunda än mig men man får inte vara taskig eller översittig. Ens om man försöker linda in det, jag ser rakt igenom det bara så ni vet. Okej då kör vi!

Och för dig som hittat hit från google och inte känner mig sen innan: sorry för tonen här i början! Jag är hundinstruktör, inte sociala medier-proffs, så jag har liksom inte nåt tjockt skinn. Måste stålsätta mig! Och göra detta till en trevlig plats (tycker hundvärlden kan va lite töntig och översittig så ja). Hej hej och välkommen!

Kastrering av tik

Jag har tänkt mycket på kastrering av min tik. Jag är ingen direkt förespråkare av kastration, och detta är första gången det är aktuellt för mig (haft två okastrerade hanar ihop innan) och speciellt inte som lösning på diverse beteendeproblem. Åldrande tikar är förstås en annan femma, där handlar det om att se till att tiken inte får en massa sjukdomar och cancer i juver och sån skit som kan komma.

Gun pratade jag ju om… ja, jag har i alla fall tänkt på hennes HORMONER och hur de påverkar hennes rädslor. Och då kommer man ju lite automatiskt in på kastrering. Nu listar vi!

Argument för:

  • Hennes rädslor tog inte ordentlig fart förrän hon började löpa första gången, vilket får mig att tänka att det kanske finns ett samband
  • Jag märker tydligt att hon blir extremt påverkad av sina löp, mer rädd, reaktiv, vaktig och har en större benägenhet att visa aggression
  • Hon ska inte ha några valpar ändå, eftersom hennes mentalitet inte duger till avel
  • Sen det vanliga: risken för tumörer och sånt

Argument mot:

  • Behöver inte alls hjälpa rädslorna, kan faktiskt till och med göra dem värre
  • Viktuppgång, Gun är redan ett matvrak och det skulle kännas hemskt att ha henne ännu mer fixerad vid det
  • Det är ett stort ingrepp, där man dessutom söver ner hunden, vilket alltid innebär en risk
  • Hon är en generellt frisk hund, förutom den mentala biten då, och det kan tyckas onödigt att utföra ingrepp på en sådan

Nu är hon nästan fyra så hon har gått igenom hela könsmognadprocessen. Löpen har sedan första gången blivit värre och värre för varje gång de kommer. Om det i början såg ut typ såhär: löp 2 veckor, skendräktig efter 2 månader, bra och ”normal” i 4 månader, sen nytt löp. Så har de där 4 månaderna i mitten bara krympt och krympt. Fönstret där hon mår bra och normal blir mindre för varje gång och det är jäkligt tråkigt för alla inblandade, särskilt Gun.

Kastering av hane

Jag har nog fått 100 dm med frågor om när jag ska kastrera Frasse. Som om det togs för givet, jättemärkligt. Även här är jag som utgångspunkt skeptisk till att göra ingrepp på friska hundar. Dessutom med nedsövning, som alltid innebär en risk. Jag har haft två okastrerade hanar ihop tidigare och ja, de käftade en del, men det var inte tal om att kastrera dem bara för sakens skull.

Detta blogginlägg av Anders Hallgren tyckte jag var mycket läsvärt!

Kanske har detta blivit standard på grund av hunddagis, för det är många som begär att hunden ska kastreras för att gå på sådant. Vilket jag ur ett arbetsmiljöperspektiv verkligen kan förstå. Men som enskild hundägare till en hanhund har jag aldrig fattat varför man kasterar för sakens skull.

Den andra vinkeln jag fått höra är att det skulle hjälpa mot diverse beteendeproblem. Och det köper jag inte. Inte som generell lösning i alla fall, det har säkert funkat för en drös hundar men jag tror inte man kan utgå från det. Om man tror att man ska kastrera bort skälliga hundmöten eller att hunden är allmänt störig…. nja.

Alltså jag har haft lika många kastrater som intakta hanar på kurs och jag har hittills inte sett något samband mellan lugn/trygg/lydig hund och huruvida bollarna är kvar.

Trots detta kommer jag att kastrera Frasse. Varför? För att han blir uppenbart besatt av löp och han ska ändå inte ha valpar någonsin. Veterinärkliniken, som jag fått honom av eftersom han lämnades in där för att avlivas (läs allt om Frasse här), tycker också att han ska kastreras, särskilt som jag har en tik i huset redan.

Jag gör det alltså inte för att han ska bli lydigare eller lugnare. Utan för att främst slippa utsätta oss för risken med tjuvparningar och sånt. För jag vet fortfarande inte när jag ska kastrera Gun men det är ett större ingrepp och då får Frasse gå först. Hade jag inte haft en tik i hemmet hade jag med största sannolikhet inte tyckt att detta var aktuellt alls, om inte några större komplikationer dykt upp framåt i tiden.

Viktigt!

Jag är varken för eller emot kastrering, det vill jag vara tydlig med. Eller såhär: jag är djupt skeptisk till att operera och göra ingrepp på fullt friska hundar. Det jag tycker är viktigt är att man är medveten om riskerna med det och inte ser det som en universallösning på alla möjliga problem. För såhär: ja, Frasse är en skitjobbig unghund nu MEN det kommer faktiskt lugna sig med åldern. Det allra mesta gör faktiskt det och vid 3-4 år är många hundar mer mogna och lugna. Helt automagiskt!!!!!

Så, tänk igenom och fatta ett beslut som gynnar dig och din hund. Inte en enstaka veterinär, grannens gubbe, eller nån hundinstruktör du inte litar helt på. Okej?

Och ja, detta var nog det jobbigaste jag skrivit. Jag känner att oavsett hur mycket research jag gör så hittar jag inget riktigt tydligt. Jag kan bara landa i att jag inte tycker man ska kastrera i onödan.

Och för första gången i mitt hundliv så har jag två hundar där det faktiskt känns nödvändigt! Vet inte om detta gav någon klarhet för någon annan men jag hoppas ju att det ändå kan vara givande att läsa hur mina tankar gått. Tryck gärna på hjärtat om du gillade!

KRAM!

233

3 Comments

  1. Hanna 4 juli, 2022 at 14:07

    Vilket vettigt inlägg, konstruktivt och tydligt. Jag velade otroligt länge för om jag skulle kastrera vår hanhund eller inte, massor av argument för och emot. Till slut blev det kastrering iallafall, har inte ångrat det en sekund faktiskt. Han var totalt sönderstressad i närheten av tikar inomhus och mådde inte alls bra, efter kastreringen har det varit 0 problem.

    Reply
    1. Lilly Norfeldt 8 juli, 2022 at 16:14

      Tack ❤️ Hoppas även Frasse ska få goda effekter av kastreringen, håll tummarna!

      Reply
  2. Pingback: VÄDERÖ, HUNDLEK & HÖNSÄGG • HUNDTRÄNAR-LILLY

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.