OM VALPGUN & ATT KÄNNA SIG KASS

Igår (lördag) fyllde Gun 1 år! Helt otroligt. Det har verkligen varit ett jobbigt år och nästan inget har blivit som jag trodde. Har faktiskt känt mig riktigt värdelös. Ska förklara, vänta…

Men först, låt oss titta på hur söt Gun var som valp:

kooiker valp
Whippet-hybriden med världens längsta ben
nästan så man blir förbannad
Foto: Åsa Jakobsson
ps SÅ GLAD att Åsa förevigade mini-Gun. Visst, jag kan ta bilder men det är i.n.t.e samma som när ett proffs gör. Så hett tips!

Okej. Får andas lite nu. Portionera ut gulligheten. Så. Vi har haft ett jobbigt år. Jag har många gånger känt mig helt värdelös. Tänkt tanken att hon borde få flytta till någon bättre.

Blivit frustrerad när jag inte fattat vad hon menar. Typ när hon gått och gömt sig för att en apport helt plötsligt är skitläskig efter 2 pass träning.

Eller när hon bestämt sig för att vakta huset från något livsfarligt (typ ett löv eller en sten) och börjat skälla när jag precis fått barnet att sova.

Då har jag inte tänk snälla tankar och sen har jag haft dåligt samvete.

Foto: Åsa Jakobsson
https://www.kelpiephoto.rocks/

Vi börjar lära känna varandra mer nu. Särskilt i och med att jag skitit i all ”riktad” träning. Lekt massor. Bara varit. Utomhus mycket. Släppt kraven helt. Även om jag knappt hade några till att börja med… Så kanske mest släppt kraven på mig själv.

Det kommer att bli bra. Nu behöver vi inte flytta mer så det är ju bra. Hennes sämsta grej är att ta emot besök så det är det vi ska jobba med. Och ett hemligt, stort projekt som släpps till våren. Så vi växer ihop oss och jag känner mig mer trygg nu. Är glad att hon inte är min första egna hund! Vet att mycket lägger sig med åldern. Och det mest går faktiskt bättre om man ger det lite tid och tålamod.

Grattis Gun. Min lilla fröken fräken med tusen känslor <3

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.