VAD BRA DET GÅR MED VARDAGSLYDNADEN

Fick flippen för några veckor sedan. Ett av mina vanligaste flipp (ja det är en grej) där jag står och nästan stampar av frustration. Just detta Vanliga Flipp™️ handlar om folks förväntningar på Gun.

För hur mycket jag än skriver och säger att hon är en jobbig unghund, att hon skäller när det kommer folk och att hon är både rädd och jävligt reaktiv, så verkar inte poletten trilla ner. Det är som om man, som instruktör, förväntas ha en robot-hund. Och jaaaaajaaa, det kanske man ”borde” men nu har jag inte det. För hon är en individ.

En skitrolig, skitjobbig, svår och utmanande individ som lär mig så otroligt mycket om hundlivet, hundträning och ärligt talat mig själv också.

Men hon är INTE perfekt. Herregud vad jag får skämmas. Tog upp det i en live med kursdeltagarna i promenadproffs, ett tillfälle då jag hade hantverkare som kom hem och Gun hade en… dålig dag… kan vi säga. Vi kan också säga att hon skällde så att hon i princip slog knut på sig själv och betedde sig som en rabies-iller på tjack.

Hantverkarna ba ”ah, fan vilken bjäbbig hund”. Nä skoja, det sa de inte. Men typ ”oj, hon verkar inte gilla folk så mycket 🙂 ” jag ba, nej det gör hon verkligen inte och särskilt inte killar heheheh men hon är ung och såååååå haha 😉

De bara: ”så, vad jobbar du med”

trumvirvel

”Jag är hundtränare”

….

…….. nä mennnn ni fattar

Det var konstigt. Gissa om Lilly aka göteborgaren med humor som främsta försvar drog en lång harang om skomakarns barn?

Spoiler alert: det gjorde hon.

Nog om det! Hur går vardagslydnaden annars då Lilly? Ja det blev en intervju med mig själv igen, lev med d.

Det går faktiskt framåt! Guns främsta skit är ju folk. Usch vad de är läskiga, tycker hon. MEN. Idag sprang hon FRAM mot agilitykompis (ja jag har raggat kursdeltagare på klubben) och SPANADE. Hon spanade NYFIKET utan att SKÄLLA. Nä men det är s.t.o.r.t för att vara Gun Skallbralla. Otroligt vad stolt man kan bli av att ens hund är olydig och sticker från plan.

När det kommer gäster börjar rutinen sitta, det går bättre och bättre och jag filmar när jag har chans så snart kommer nog en uppdatering på denna video. Antijakt-träningen går också bra förutom att kaninerna häromkring bevisligen har dödslängtan och lägger sig närmre och närmre ytterdörren för varje dag som går. Så jag får gå och skrämma bort dem innan Gun får gå ut. Kul.

Men ja, det går framåt. Sakta men säkert. Gun är bara unghund. Jag är bara människa, som jobbar, mår skit ibland, gräver upp halva trädgården ibland och absolut inte orkar ta varje strid med treåringen som just nu bara vill leka ryggsäck (dvs bli buren) och äta glass. Så. Vi är rätt bristfälliga.

Hoppas att din vecka har varit bra och att din hund är glad! Och du med!

Hej!

1 Comment

  1. Nilla Lindroos 27 juli, 2021 at 17:33

    Alltså! Att läsa ditt inlägg om vardagslydnad från maj känns så befriande. Jag håller på att lära mig inför min första egna hund som jag hoppas föds om två månader så att den kan flytta till mig om ytterligare 2,5 månad… jag är så nervös för att ”misslyckas” och allas dömande. Tänker att jag som förstagångsägare har mycket att ”bevisa”. Känns grymt skönt att läsa att inte ens proffsen alltid ”lyckas” för jag tänker som du; hundar är ju individer och har sina issues precis som jag har mina. Allt kan ju inte bli fantastiskt över en natt!
    Tack!

    Nyss hittat din blogg men det här inlägget får mig att stanna kvar!

    Reply

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.